förunderliga väsande tankar

Skrivet den 2013-08-25 klockan 23:52:00
 
 
 
Jojomänsan! Mänskan har klippt sig, snabbt lite hit och dit på toaletten i skolan.  Fast, egentligen så var det bara luggen. Men det blev ganska trovärdig med detta som alternativ, några klämmor och hårsnoddar lite varstans...! 
 
 
Jag kan lyssna på Ted Gärdestads många låtar och fortfarande kunna varenda låt, ord för ord, och känna barndomen krypa i mig när jag ser allt framför mig. Jag kan göra hopplösa voltförsök, men jag kan däremot inte skriva texter när jag är för trött för att ens minnas hur man stavar ordet katt. 
Det är ganska uppenbart i denna stund. 
 
 
 
 

natten och dess ljusa stjärnor

Skrivet den 2013-08-25 klockan 23:32:00
Har ni hört vad de säger? Ameh, vad e de dom säger? Vi ska ut på sprung under en dag, en natt och en morgon. De av oss som ska sova under bar himmel och visa oss synliga för natten och dess stjärnor hoppas jag inte blir regnvåta alltför mycket. 
Det kommer antagligen innebära träningsvärk på träningsvärk, tunga läderryggsäckar och ett litet uns av skoskav, så att vi kan känna att vi lever. 
Önskar er lycka till med att stå ut med tiden så länge. 
 
 
 
Ni har väl märkt av det märkliga fenomenet i år? Otroligt mycket stjärnfall på himlen om kvällarna, några pyttesmå och några enorma. 
 

do you want it, how bad do you want it? do you need it, how bad do you need it?

Skrivet den 2013-08-21 klockan 13:38:00
 
 
 
Bästa medicin jag någonsin fått för att bli frisk, är att lyssna på musik med tuggmotstånd som jag hittat genom olika musikrecensioner jag läst och fastnat för tillslut. Låtar som egentligen inte tilltalar dig från början, men när du hört dem några gånger upptäcker man det fina, du lär dig att älska dem. 
Många av mina favoriter är endast favoriter för att jag en gång laddat ner dem till min mp3 utan att riktigt lyssna på dem mer än ett par sekunder, jag kan ju lyssna på dem i mp3 och bestämma mig då om låten var fin eller ej. Och när jag sitter där och färdas genom solnedgången påväg till Paris, och låten plötsligt dyker upp i lurarna så får man en så himla fin känsla att det blir förknippat med den nya trudellutten, för alltid och för evigt.  
 
Musik med tuggmotstånd är de som ofta är lite speciellt utformade, inte det som du eller någon annan förväntar sig att du ska lyssna på. När man tuggat ett tag kan en äntligen känna att det faktiskt smakar riktigt gott. 
Och kanske de som står sig längst också dessutom, om de har turen att bli upptäckta. 
 
 
Dessutom glömmer jag pizzor i ungen och förbereder mig på att kolla på twin peaks, något jag kommer att göra alldeles för länge... Dekorerar väggar och skrivblock med roliga figurer jag klistrat ihop av mina tusentals små tidningsurklipp och med vackra och viktiga citat. Kan ägna mig hur länge som helst med att fylla hela rummet upp till taket med urklipp. Det är ganska trivsamt att vara sjuk en dag ibland. 
 
 
 Fotografier tagna på resan hem från Paris. Kameran fotade. 
 

januaari började året, februari kom näst, mars april hade knopp i håret, maj och juni blommade mest

Skrivet den 2013-08-19 klockan 16:38:00
 

 

För en liten tid sedan, i slutet av våren så tillverkade jag en kalender för 13 månader framåt, med hjälp av lite olika mönstrade papper från t.ex. panduro eller tiger, sevetter går också bra, tuschpennor, limstift, enfärgade papper att ha som underlag, en spiral i plast (funkar utmärkt att bara hålslå istället) och 13 stycken utskrivna papper med en ruta för varje dag i månaden. Och självklart också en sax!

 

 
 

Augusti är min favorit. Min absolutaste favorit. Så då passade det ju bra att jag visade detta nu när det fortfarande är augusti och jag får ha mitt fantastiska kalenderuppslag uppe lite till innan det ska bläddras vidare.

 
 
 
 
 
April, Februari och Juli är inte så dumma de heller. Mars och Maj gillas också av mig skarpt. Kanskeför att det är dessa som är färdiga. December, Januari, och ev. några fler är inte klara ännu, förhoppningsvis blir de det iallafall innan tiden hinner ikapp!
 
 
 

Det smarta med det här är att nästa år behöver man nödvändigtvis inte göra en ny, det är bara att klistra in nya månadstabeller som jag skriver ut, och skriver de nya datumen i varje ruta. Så den här kan nog hänga med en tid. Enastående.

 
 
 
Så här hänger den nu i en tunn lila tråd som alltid vill gå sönder på en spik bland mina andra väggprydnader. 
Sånthär är mycket användbart. 
 
 
 
 
 
 

jag undrar hur många människor i världen som har dött på grund av mig. av saker jag köpt och konsumerat.

Skrivet den 2013-08-19 klockan 14:22:00
 
Vi kommer hem från skolan, första dagen nu efter sommarlovet och är arga och besvikna att det kanske inte var så kul att börja skolan igen som vi trodde, men ändå lite upprymda för allt är inte skit. Sätter på musik på datorn och skruvar upp volymen. Planerar att göra något mysigt och trevligt av sin eftermiddag. Det är vår vardag, det vi känner till. Samhällets förväntningar av oss, som vi lever upp till. 
 
När du sedan ser en artikel som en vän delat på facebook, och inser att du har tid att läsa alltsammans, sätter dig och läser innehållet ord för ord, så känns vår värld så himla yttepytteliten och ändå ganska verklighetsfrämmande och oviktig. 
 
Jag säger inte att saker som drabbar mig eller de runtomkring oss inte är hemska och inte spelar någon roll, men mycket känns så onödigt litet i skala att det är svårt att få grepp om det. 
 
Så jag ber er, försök läsa varenda stavelse, även om tårarna ger fuktskador när de droppar ner på tangentbordet och gör världen suddig, som de gjorde för mig. 
Har du inte tid, ta dig tid! 
 
 
 
Jag ska inte låta detta bli ännu en viktig text som berör, men som sedan glöms bort igen som ofta händer. Människor kan inte bara blunda för detta, eller stå och se på utan att göra något.
Jag önskar att det görs något, att det görs allt! 
 
Jag ska aldrig någonsin mer köpa en mobil av nyare modell än den jag har nu, min lilla tjockis. I framtiden kanske vi inte har något val, men den ska ändå inte ha surf tillgängligt. Aldrig någonsin. Det är ju det minsta vi kan göra, att inte konsumera de varorna. Bojkotta de så mycket som de går. 
Det här är ju pinsamt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

femtiosex timmar och 24 minuter sommarlov kvar

Skrivet den 2013-08-17 klockan 00:06:00
 
Idag har jag njutit av mitt nästan allra sista sommarlov genom att sova förbaskat länge och äta hemmagjord chokladsås med hallonsorbet med härligt grön och omogen banan och en drös av riven kokos ovanpå.  Vi har köpt hem sex kilo (vill inte överdriva så jag säger att det var sex kilo, men det kanske var tolv också.) riven kokos eftersom mamma tyckte hon alltid behövde köpa nya kokosförpackningar och att det gick åt så mycket. Så det är nu bara att föräta sig tusen gånger om. 
 
 
 
Zandra pratar om att hon ska skaffa sig en analog kamera vilket jag tycker låter fantastiskt, en av anledningarna är att hon tycker att det är mycket roligare att ta bilden och inte se den förräns man har framkallat den så att man kan bli överraskad och påmind om stunden då bilden togs igen. Ungefär som när man går igenom gamla bilder du inte sett på något år och du skrattar ihjäl dig för det var så mycket roligt du hade glömt, eller saker som du minns helt annorlunda uppdagas i sanningsljuset. Fast det att du aldrig har sett dem förut och såklart att det kanske inte var så värst längesen, men iallfall, jag tror ni förstår. 
 
Lite som att få saker på posten, det är otroligt mycket mer spännande att få brev på posten än ett mejl eller meddelande på facebook. Man går och väntar och väntar, öppnar brevlådan mest hela tiden och kikar ner på de monstruösa spindlarna som glor tillbaks med tusentals lysande ögon. Och när du äntligen ser paketet eller kuvertet med den vackra handstilen på som har skrivit ditt namn öppnar du det med stor förväntan. Inte riktigt som när du öppnar ett mejl. Ibland är det reklam om att man är välkommen att konfimera sig, ibland brev från ens mormor med efterlängtade minneskort och diktböcker i, och ibland blommiga paket från posten som är fullproppade med små presenter och ☼ -iga hälsningar från Fredrika
 
 
 
 
Det är sannerligen en höjd av lycka. I detta paket som jag lyckats vinna när jag deltog i sypeppsjubileumet med parisklänningen, gömde det sig allt från tusen färgglada knappar, dragkedjor och garanterat rostfria tryckknappar på blåa reto pappersrutor till handvirkade spetsar som hennes farmor eller hennes farmors mamma gjort en gång i tiden (otroligt fint arbete! herregud. ), en fulsnygg blomformad nåldyna att ha som armband på armen för att alltid ha nålar nära till hands. En mycker användbar grej, bättre än att ha dem i munnen som innan har varit min bästa metod, köpt av hennes syster när hon var i england. Det fanns även en mycket vacker och elegant sax formad som en stork eller någon annan fågel, liiite osäker på den fronten, och en hel del annat. 
 
 
 
 
 
Tack du finurliga Fredrika, uppskattar den mycket! Vill du att jag skickar en personlig utvärdering? ;) 
 

samhällets ovackra krackelering del 1

Skrivet den 2013-08-10 klockan 15:29:53
Den där komplicerade utvecklingen och anpassningen. Saker utvecklas eller invecklas och vi människor anpassar oss utan att riktigt förstå innebörden av vad som händer. När man växer upp i en tid där pengar och saker går före hur vi mår och känner oss. Det är väl det pengar ska vara bra för egentligen? Att göra att vi får mat på bordet och kläder på kroppen, utbildning och resefärder, som gör att vi kan må bra? Det kan tänkas att det var den forntida funktionen, men vi har med pengarnas makt gjort om det hela. 
 
 
Jag bevittnade en märklig situation för en liten tid sedan. Vi hade åkt tåg från mormor som vi just hade hälsat på, och skulle byta till buss för att komma hem. Vi väntar på stationen i ca en timme, och när vi sedan ska gå ut till busshållplatsen så står det inte att den ska gå på tavlan över avgående bussar inte! Och på hemsidan står det att den gick fem i halv, 45 minuter tidigare än vad den skulle. Jaha, vad ska man göra egentligen? 
 
Alltså, man måste ha en mobil med surf på  för att kunna veta när bussen går. Räcker alltså inte med en dator, eller en tidtabell du skrivit ut på din skrivare som du självklart äger hemma. 
 
Resenärerna som blir upprörda över att det alltid är samma skit med skånetrafiken frågar busschaufförer eftersom det inte finns någon annan personal att fråga, som svarar att man får beställa taxi och lägga ut pengar som man sedan kan få tillbaka på resegarantin. 
 
Alltså, om du vill komma dit du skulle så måste du ha pengar. (kanske till jobbet, sjukhuset, skolan eller vad som.) Pengar som du har råd att lägga ut. Och en mobil med pengar på och batteri att ringa på, om du har numret och täckning d.v.s.
 
Några andra ringde till skånetrafiken och som tur var, var det inte så värst lång kö. Och sen visade sig att det var fel på bussens GPS, så den skulle dyka upp i rätt tid iallafall. Och då hade redan en kvinna hoppat på en annan buss som gjorde att hon fick ta en gaaanska så lång omväg, eftersom hon inte ville stå och vänta på nästa buss i många timmar till, det var söndag nämligen. 
 
Allt pågrund av att apparater som är till för att skapa bättre kommunikation istället fungerar tvärtom, snacka om känsligt system! 
 
Och nu har den fria surfen försvunnit bland teleoperatörerna så vill du kunna se när bussarna går får du offra en bra peng eftersom det inte existerar tidtabeller i pappersformat. Ni förstår själva hur jäkla idiotiskt det är, men tydligen inte de som äger resebolagen. 
 
Mer om detta en annan gång. Finns så vidunderligt mycket att skriva om. Mejla mig gärna eller kommentera om ni har något att berätta! 

du vill allt ska ta slut för att ge det en början, sen du vill att det ska ta slut och ge något annat en början

Skrivet den 2013-08-10 klockan 02:44:00
 
 
 
Det är natt och ögonen glider isär så fort jag fokuserar på något. Om ett tag så börjar vi räkna skoltimmar igen, och det känns både lite läskigt att komma tillbaks igen med allt vad det innebär, och skönt.
Mest för att det är hösten jag längtar efter. Att andas klar luft och gosa ner mig i tjocka tröjor och nystickade ullmössor. Att av vädret tilllåtas ha på sig strumpbyxor och jackor, plocka krispiga äpplen som har blivit våta av daggen i det tidiga solljuset.
 
Och sen när den tidiga hösten har gått förbi kommer vi att börja längta efter sommaren som jag lever i just nu, och bara längta, längta, längta hur länge som helst. Tills dagarna äntligen inträffar och vi kan få ro.
Då vi återigen kan äta vilda körsbär i vidunderligt stora klasar och känna blommorna sticka upp mellan tårna. Och om nätterna ligga ute under den öpnna himlen, belyst av silverljus från månen och stjärnorna. 
 
 
 
 
Men än finns det mer sommarlov att njuta av, malmöfestivalen är på intåg nästa vecka. Och jag har en ryggsäck att sy, för det fanns inga fina kånken när vi tittade i affären. Om jag och mamma hade fått bestämma hade de varit turkosa, orangea, röda, cerisa, ooch gräsgröna eller havsgröna. Synd bara att vi inte gör det då. Men vi bestämmer över sakerna vi syr åtminstonde så jag hade tänkt mig att sy en ryggsäck. Frågan är bara vart man kan hitta ett mönster och ett bra material för lite slitsammare användning. För någon gång ska det bli klart iallafall!  Det måste det. 
 
 
 
Man skulle nog kunna kalla mig för dumskalle ibland som syster min brukar säga, för jag glömde bland annat mitt kära minneskort hos mormor. Men fotografier som dessa också tagna vid ett mormorsbesök någon gång i mars kan ju då titta fram ur sina bortglömda vrår. Jag överlever ju ändå galant. 
 
 
 
 
 
 
 

en bit bort härifrån

Skrivet den 2013-08-07 klockan 00:59:19
 
 
Jag beger mig en bit bort nu ett par dar för att hälsa på mormor min. Vi ska ha det mysigt och bara vara tillsammans, prata och inandas varandras atmosfärer. 
Ska bli skönt att slippa vårt mer än urusla internet ett par dagar också och istället sätta en penna i handen. Hör av mig när jag är hemkommen igen! Om det går. 
 

den lilla blommiga parisklänningen

Skrivet den 2013-08-06 klockan 22:14:00
Det här är ett sypeppsbidrag om lillasyster parisklänning. Av madrasstyg från ikea som ger mig härliga barndomsrysningar med två röda knappar och två röda ränder. Syddes dels för hand, dels på maskin och dels för hand på maskin, skruvandes på ratten i en halv evighet. 
 
 
Den är perfekt för regndansande vilda lekar i parisiska parker.
 
 
Att äta gigantiska milkshakes i latinkvarteren i den är ju då inte helt fel det heller. 
 
 
Den visade sig dessutom också vara alldeles utmärkt för plaskande i vattenpölar. 
 
 
Och för att beskåda enorma såpbubblor blåsas och sprickas med sprudlande gatumusikanter i bakgrunden utanför Pompidou. (eller för att halvsova i en förälderfamn medan resten av familjen antog utmaningen.)
 
 
Och sist men inte minst för att hålla hand med regnvåta skultputererade filurer en kväll i Paris. 
 
 
Mot slutet av dagen vandrade vi hemåt mot lägenheten i montmatre och beskådade på vägen solnedgången över seine och vinkade till båtresenärer. 
 
Jag lyckades få äran att vinna utlottningen av en liten mystisk present förra veckan när sypeppen hade 10 gångers jubileum! Undra vad för spännande tingestar som kan gömma sig i den tro. 
Och om det nu är så att någon här kanske inte har hört talas om syppeppen så är det inte försent än. Studera fenomenet här på bloggmakerskan Fredrikas vind
 
 Hej svejs! 
 
 

vad sägs om...

Skrivet den 2013-08-02 klockan 21:14:00
Vill ni göra något vettigt så lyssna på Maja Ivarssons, Liv Strömquists, Leo Razzaks, Carolina Neuraths eller Jonas Gardells sommarprat. Det gör jag. 
 
Om ni hellre vill göra något härligt så lyssna på Manhattan med Catpower och sjung med, med någorlunda tydbar ruskig sångröst.
Eller kanske göra något vettigt och intressant som att läsa Zettermarks blogg. Hoppa inte över en enda liten enstaka bokstav utan läs alltsammans om ni vill vara riktigt duktiga.  
 
Jag är nämligen alldeles för inne i mitt smärtsamma migräntillstånd ännu för att kunna underhålla er. 
 Rekommenderar istället att vända er till Nanna Johansson, för henne kan man ej få nog av. 
 
Bild av fenomenala Lisa Ewald.