femtiosex timmar och 24 minuter sommarlov kvar

Skrivet den 2013-08-17 klockan 00:06:00
 
Idag har jag njutit av mitt nästan allra sista sommarlov genom att sova förbaskat länge och äta hemmagjord chokladsås med hallonsorbet med härligt grön och omogen banan och en drös av riven kokos ovanpå.  Vi har köpt hem sex kilo (vill inte överdriva så jag säger att det var sex kilo, men det kanske var tolv också.) riven kokos eftersom mamma tyckte hon alltid behövde köpa nya kokosförpackningar och att det gick åt så mycket. Så det är nu bara att föräta sig tusen gånger om. 
 
 
 
Zandra pratar om att hon ska skaffa sig en analog kamera vilket jag tycker låter fantastiskt, en av anledningarna är att hon tycker att det är mycket roligare att ta bilden och inte se den förräns man har framkallat den så att man kan bli överraskad och påmind om stunden då bilden togs igen. Ungefär som när man går igenom gamla bilder du inte sett på något år och du skrattar ihjäl dig för det var så mycket roligt du hade glömt, eller saker som du minns helt annorlunda uppdagas i sanningsljuset. Fast det att du aldrig har sett dem förut och såklart att det kanske inte var så värst längesen, men iallfall, jag tror ni förstår. 
 
Lite som att få saker på posten, det är otroligt mycket mer spännande att få brev på posten än ett mejl eller meddelande på facebook. Man går och väntar och väntar, öppnar brevlådan mest hela tiden och kikar ner på de monstruösa spindlarna som glor tillbaks med tusentals lysande ögon. Och när du äntligen ser paketet eller kuvertet med den vackra handstilen på som har skrivit ditt namn öppnar du det med stor förväntan. Inte riktigt som när du öppnar ett mejl. Ibland är det reklam om att man är välkommen att konfimera sig, ibland brev från ens mormor med efterlängtade minneskort och diktböcker i, och ibland blommiga paket från posten som är fullproppade med små presenter och ☼ -iga hälsningar från Fredrika
 
 
 
 
Det är sannerligen en höjd av lycka. I detta paket som jag lyckats vinna när jag deltog i sypeppsjubileumet med parisklänningen, gömde det sig allt från tusen färgglada knappar, dragkedjor och garanterat rostfria tryckknappar på blåa reto pappersrutor till handvirkade spetsar som hennes farmor eller hennes farmors mamma gjort en gång i tiden (otroligt fint arbete! herregud. ), en fulsnygg blomformad nåldyna att ha som armband på armen för att alltid ha nålar nära till hands. En mycker användbar grej, bättre än att ha dem i munnen som innan har varit min bästa metod, köpt av hennes syster när hon var i england. Det fanns även en mycket vacker och elegant sax formad som en stork eller någon annan fågel, liiite osäker på den fronten, och en hel del annat. 
 
 
 
 
 
Tack du finurliga Fredrika, uppskattar den mycket! Vill du att jag skickar en personlig utvärdering? ;)