Sypeppsbidrag nummer sex - Lissabonklänningen

Skrivet den 2013-11-15 klockan 21:12:00
Jag har en tradition nu att kalla mina klänningar efter utländska städer sen parisklänningarna som som syddes klart och invigdes i Paris. Så det här är min Lissabonklänning, invigdes där men syddes i skolan. Som jag drömt om den här, ända sedan i våras. Och nu är den klar! Nästan. De två små spännena man sätter på hängslena för att  kunna justera dem köpte jag i en liten sybutik i Lissabon är inte fastsydda än. 
Men den är det skönaste en kan tänka sig, värt besväret kan man verkligen säga. 
 
 
Den är av manchester, med fickor både på magen och på sidorna med blommigt foder inuti och nit-tryckknappar i sidorna. Till våren vill jag ha en i buteljgrön manchester också, fast nästa projekt kanske blir i sammet istället. Jag vill ju inte tjata ut manchestern helt innan jag ens börjat och man behöver ju variera sig lite. Bara lite. 
 
 
Det här blev den andra klänningen jag nånsin sytt från scratch. Färgen på Parisklänningen var snyggare men den var inte helt klockren. Bara lite halvt eller så. Den här är mer användbar känns det som. Kanske för att den här är sydd utifrån ett mönster och den andra var improviserad...?
 
Sypeppen är så fantastiskt bra, ni som vill veta vad det är för något kan läsa om det härFredrikas härliga blogg. Om ni har något som ni har sytt eller gjort om så var också med och sypeppa vetja.
 
 
Den här gången var det kameran som fotade. själv. igen. 
Blev ganska livfullt ändå, fast den stod stilla på en stapel av böcker och kläder i en barnstol...
 
 

Nu vet jag lite mer om Lissabon

Skrivet den 2013-11-13 klockan 17:25:00
 
 
 Nu vet jag lite mer om Lissabon. Men det finns mycket mer att upptäcka där än.                                                  Jag åkte dit för att praoa och för att umgås med mostern min som har bott där i mer än tio år. Hennes kille som jobbar som fotograf för AP (associated press) som jag skulle praktisera hos skickades iväg till madrid just den veckan för att jobba. Men det löste sig, och jag fick vara med hans kollega som jobbar som videojournalist, hennes namn var Yessica. 
 
 
Jag flög genom en rosa soluppgång och ritade flygplansstreck på himlen. Kan inte låta bli att tänka att det säkert finns något litet barn som pekar upp mot himlen när de ser oss dra förbi. Eller som får lov att önska sig något när flygplansstrecken korsar i varandra. 
 
 
Jag har aldrig någonsin ätit så mycket kakor som under veckan i Lissabon. Från denna stund kallar jag min moster för min kakmoster. Jag är kakmonstret. Kaffemoster och kaffemonster funkar också...
Fulla med kakor och kaffe vandrade vi omkring i kastanjerök bland kakelklädda husväggar med vackra mönster i starka färger och stora väggar med gatu konst.
 
 
 
Vi tillbringade en kväll vid havet, samma kväll som det hölls en stor konsert i stan för att hylla Lou Reed som vi aldrig gick på sorgligt nog. Fast vi var ju ganska trötta, så just då kändes det ju skönt att inte ge sig ut. Gittarmusiken ekade över torget och människor matade och fotograferade fåglarna i solnedgången. Klyshigt och vackert, jag vet. 
 
 
 
 
Människorna var arga och konstnärliga och landet i ekonomisk kris. Det står ungefär: Regeringen köpte en u-båt därför att landet höll på att drunkna. Som ni som kan spanska nog kunde gissa. Känner inte till hela historien, men det är iallfall sant att de satsade pengarna på att köpa en u-båt. 
 
 
Ätit fisk i alla former på restauranger och små matställen, gått på bio när de visade Woody Allens nya film Blue Jasmine som inte går att se i Sverige ännu. En dag vandrade vi på museum efter museum tills en husbil som parkerat på spårvagnsspåret satte stopp för oss. Tillslut efter att ha väntat hoppfullt och tålmodigt en lång stund insåg vi att det var dags att kliva av. Det var tur, för när vi var påväg hem senare på kvällen stod vagnen fortfarande kvar...
 
 
 
 
Jag letade upp två second hand butiker, men det var inget för mig där just då. Det kan jag ägna mig åt en annan gång. Precis som gatan där det nästan bara fanns massvis av små sy butiker som jag knappt heller hann se in i. Nu var jag där för att jobba! 
Fast det blev ganska långa sovmorgnar då jag tog tunnelbanan till min mosters kontor lite senare på förmiddagen så att vi kunde ta en kaffe eller äta lunch tillsammans. 
 
 
Yessica var fantastiskt bra att vara med, och självklart lärde jag mig supermycket av henne. Både när vi var ute och jobbade och hur det fungerar med allt byråkratiskt arbete. Och såklart att prata engelska med henne, vi tänkte att jag skulle prata spanska med henne också eftersom hon var från Argentina men det blev inte så mycket av det. Engelskan fanns ju som alternativ så ni förstår... 
 
 
Allt får inte plats i ett inlägg så det kommer mera. Mycket mera. Nu ska jag flytta!