födelsedagsbarn och födelsedagsblogg

Skrivet den 2014-04-18 klockan 02:28:00
Årets födelsedag är här. Men ännu är det natt, och hela familjen ligger och sover. Så nu har jag ett par timmar på mig att få fira mig själv ifred, se på en förhoppningsvis ny favoritfilm som jag längtat efter att se superlänge, dricka yogi te och äta knäckebröd med ost och marmelad.
 
Och så ska jag passa på att filosofera om vad jag vill göra detta året, innan nästa födelsedag. Också för bloggens skull, då den fyller år nu samtidigt som jag. Det är en fin tradition, då känns det lite som att vi hör ihop, bloggen och jag. (Skämt åsido.) Men visst är det en fin liten tradition.
 
 
Vi har en liten gemensam önskelista, bloggen och jag, som mest går ut på att vi vill ha mer makeri, mer kreativt skapande i alla former och fler gulliga små besökare. Det blir väl jag som får stå för det jobbet verkar det som. 
 
 
Hoppas att det blir en solig dag. För jag är badsugen. Ett dopp i havet vid den här tiden av året ska vara speciellt nyttiga för förkylningar också har jag hört. Kanske får jag tillbaka min röst då, vem vet vad havet kan göra för mirakel?
 

vårens första dagar

Skrivet den 2014-04-15 klockan 17:34:00
 
 
Dust if you must, but wouldn't it be better 
To paint a picture or write a letter,
Bake a cake or plant a seed, 
Ponder the difference between want and need? 
 
Dust if you must, but there's not much time, 
With rivers to swim and mountains to climb, 
Music to hear and books to read, 
Friends to cherish and life to lead. 
 
Dust if you must, but the world's out there, 
With the sun in your eyes, the wind in your hair, 
A flutter of snow, a shower of rain.
This day will not come around again. 
.......
 
                                                    - Mrs. Rose Milligan
 
 
 
 Nu har vi lov från skolan, och knappt ens nu verkar tiden räcka till för allt som jag vill göra. Tänk alla klänningar jag vill sy, alla tavlor jag vill måla, krukväxter att plantera, broderier, böcker att läsa, dikter jag vill skriva och utflykter jag vill göra.  Dikten ovan säger allt. 
Fast inser att det är just vad som kallas i-landsproblem. Men aldrig att man ska underskatta konsten! Hörde i skolan en teori om varför just bara vissa människosläkten överlevde, det var tydligen de som skapade musik, forntida instrument och konstverk såsom dekorationer, smycken och målningar som sedan sköljdes bort. 
Kanske var det en så stor glädjekälla att de fick mer lust och energi till livet och gjorde att det skapades en gemenskap i gruppen så att de kunde hålla ihop bättre och på så sätt överleva? Väldigt intressant. Vad tror ni? 
 
 
Zandra är åter hemma igen från sin tid i England. Vi är båda överens om att kamerorna har fått vila alldeles för länge, det känns skönt att det har blivit lite ändring på det nu. 
 
De på mig är fotograferade av Zandra och så tvärtom. 
 
 
 
Längtar, jag längtar på tå
Längtar till allting som är gott
Havet det vill jag se någon gång
Någon gång,
Från nära håll
 
bland så blundar man hårt
Kanske man bett om något gott
Jag vet då inte hur man ber 
Vad det en bön så, 
Så bad jag för oss
 
                         -Utdrag ur Lalehs sång "lär mig om"
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi har gått med i hipsterhögern, och det står vi väl för mina vänner?...

Skrivet den 2014-04-15 klockan 00:45:00
 
 
Texten är skriven av Lisa och musiken har vi alla gjort tillsammans. 
Zandra spelar gittar och vi sjunger allihop såklart! 
 
Det hände mer än en gång när vi spelade in att våra vänsterhjärtan tog över vårt undermedvetna och vi började sjunga höj skatterna istället, utan att alls reflektera. Det krävs ju lite koncentration att gå emot sig själv på det här viset. 
 
 

en hallonröd halvcirkel

Skrivet den 2014-04-10 klockan 23:29:00
Ännu en halvcirkelkjol, ännu ett alster i manchestertyg och ännu ett plagg med knappar. Så här kan det bli när man mixar sina favoriter.
 
 
Tänkte mig att detta skulle vara ett bidrag till sypeppen, det känns som att det var alldeles för längesedan jag var med och sypeppade! 
Vad det är för någonting kan ni som fortfarande inte vet läsa här, men kort och gott sagt är det Fredrikas härliga initiativ att skapa en plattform för textilintresserade att inspirera och peppa varandra. Om jag inte räknar helt fel är det nu ett år sedan det startade, och kanske blir det något slags jubileum, vem vet? 
 
 Har någon utav er något ni gjort så var med ni också vetja! Det måste inte vara något stort, kanske något man gjort om eller piffat up. The more, the merrier. 
Under det senaste har vi faktiskt också blivit väldigt många fler, hur gött är inte det? 
 
 
Djupa fickor och blommigt foder i linningen. 
 
 
Tyget är hemfärgat av min fina syslöjdslärare, hade varit svårt att få tag på en sådan färg annars. Jag får nog ta och hejda mig lite nu på syslöjden så att jag inte förbrukar hela manchesterförrådet. Men det är ju bara ett par månader kvar så detta fick väl vara sista gången. 
 
Baksidan, sydd i tre våder med några små skarvar. 
Egentligen borde jag inte ha manchester som ett av mina favorittyg, det är alltid så fruktansvärt knepigt att få tyget att räcka. Hela tiden måste en anpassa sig åt ränderna och åt vilket håll tyget ska vara, mycket besvärligt. Men aldrig att jag tänker göra misstaget att köpa svindyr machester i mängder för att bara få ut något fjuttigt litet alster utav det. Då har jag hellre tusen skarvar överallt! 
 
Nu har jag förresten också äntligen skapat en kategori för allt jag syr, den fick heta "utav sömmar och drömmar". Kanske lite svårttolkat, men ni klarar det säkert. Jag är lite för trött för att ge den ett mindre klyshigt namn. 
 
 
Insidans hemligheter. 
 
 
Nu när jag har denna vill jag aldrig klä på mig ett par grova byxor igen, nej absolut aldrig.