Solen lockade

Skrivet den 2014-03-30 klockan 16:08:00
Jag blir så galet lycklig av våren. Hela dagen igår var jag pappa och Molly ute i skogen, och lekte indianer som skulle smyga fram på stenarna. De första blåsipporna och vitsipporna blommade. 
 
I april går jag alltid och önskar att björkens små ljusgröna musöron ska slå ut innan jag fyller år. Jag tycker om våriga födelsedagar, med dansande björkblad, sol och blommor i små vaser på frukostbrickan. Gärna också ett premiärdopp i havet! Men i år behöver jag inte önska. Överallt slår det ut. Våren tvekar inte. 
 
 
 
 
Blir ni också badsugna? Det blev vi när vi satt där och lyssnade på havet. Det börjar väl bli dags snart... 
Vet nog ingen plats som skulle vara bättre att sitta och skriva och filosofera på. 
Men det funkade lika bra att sitta och mysa med familjen och diskutera politik, absolut! 
 
 
 
 
 
Tyckte lite synd om det kvävda trädet, fast det var ganska facinerande. Kan bli fint att teckna...
 
 
Vi gick min favoritstig tillbaka, där det sällan brukar vara någon annan. Det kändes precis som att hela skogen sjöng.  
 
 
 
 

Vårkjolen

Skrivet den 2014-03-28 klockan 22:37:00
Fredrika drog igång en sew along på sypeppen för en tid sen där vi skulle sy cirkelkjolar eller halvcirkelkjolar. Jag hann aldrig ta mig tid att sätta igång jag också, men det var roligt att se alla andras superfina bidrag! 
Och igår blev jag klar med min första halvcirkelkjol, sydd i flera våder, med fickor, knappar och allt. Eller egentligen idag, för de sista knapparna sydde jag i påväg till skolan.
 
 
Tyget har en gång varit en klänning som jag fyndat för 15 kr på loppis. Det var faktiskt min första klänning jag sydde om på riktigt, så därav anledningen till varför jag var tvungen att sy om den. Den var härlig och fin, men den satt då inte särskilt bra! Kanske blir det något fint av överdelen också, har lite tyg fortfarande att röra mig med... Ungefär såhär såg den ut.
 
Förresten, hemligheten med att den blev så nogrannt sydd och inte så slarvig är att jag har börjat använda mitt strykjärn ganska flitigt.
Jag tror jag har lösningen på andra versen i Scarborough Fair. Den som går såhär: 
 
Tell her to make me a cambric shirt
Parsley, sage, rosmary and thyme
Without a seam or fine needelwork
Then she'll be a true love of mine
 
Använd strykjärnet vetja! Det borde faktiskt gå om en har rätt tyg, att göra ett plagg utan sömmar och bara använda ett strykjärn. Lim och tejp borde väl egentligen vara mer effektiva, men struntsamma! Det hörde liksom inte till ämnet.
 
 
 
Kamerabatteriet tog slut och solen gick ner, så några närbilder på detaljerna slapp ni se denna gången.
Känner ni er också så fantastiskt vårglada? Det hoppas jag verkligen att ni gör, såg förresten vitsippor i backarna i dag. Jag vet inte vad jag ska tro.  Vårpepp och solkramar på er alla! 
 
 
 

Storasyster, Lillasyster

Skrivet den 2014-03-27 klockan 18:54:00
 
Jag behöver anstränga mig nuförtiden för att inte ta fram blyertspennor och suddigum när jag går upp på morgonen. Och jag undviker att lyssna på min spellista med teckningsmusik, för att få lite ro. Att tecknande kunde vara så utmattande, det trodde jag inte! Men du känns det ganska tomt att inte sitta och studera den varje måltid och försöka lista ut vad som skulle kunna göras bättre
 
 Och nu när vi spenderat så mycket tid tillsammans så känns det lite ensamt också, vi har ju blivit vänner med varandra, puman jag och flickan. 
 
En sak är också att jag har fått lite finare hy igen. Blyertsen gjorde mig så gråsvart i ansiktet. Eller ja, överallt. Den ville liksom aldrig försvinna helt. Mer eller mindrre såhär såg jag ut varenda dag. 
 
 
Puman ritade jag av, och det gick ju relativt snabbt  för jag visste precis vad jag skulle göra. Och efter ett par dagar såg den ut såhär!
 
 
 
När jag äntligen bestämt mig för vad jag skulle göra härnäst började jag liksom pussla ihop olika människors utseenden. Molly fick sitta modell för fötterna, händerna är mina egna och håret med, klänningen vill jag göra (fast i blommigt tyg) och ansiktet är nog mest mina avritade fördomar om hur jag tror en människa kan se ut. 
 Tillslut blev skissen tillräckligt lyckad, och jag trodde väl att jag skulle bli klar i god tid så bra som det flöt på!
 But the Devil is in the details, se bara på pumans päls. Hårstrårna som skulle ritas tog liksom aldrig slut. 
 
 
Och jag bara fortsatte och fortsatte, dag ut och dag in. Och när inte familjen var hemma och tjoade var det ett fint tillfälle att lyssna på Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli:s podcast, En varg söker sin pod. Förbaskat bra och härlig podcast! länk Ibland lyssnade jag på värvet också, som är mys. 
 
 
 
 
 
 
Jag hade nog kunnat hålla på ett par dagar till, men tiden tog slut! Så här blev då slutresultatet, som jag faktiskt redan visat. 101 x 89 cm inklusive passpartou. 
 
 
 
 
När jag skrapat ihop tillräckligt med pengar ska jag rama in den. Det går tyvärr inte att sätta upp den som jag gjorde på utställningen, med bara en passpartou... Tills dess står den halvgömd bakom min klädställning och kikar fram. 
 
Juste, kanske borde säga nåt om varför den heter som den gör! Jo, när jag höll på och skissa fram flickan slog det mig när jag sa till min lillasyster att det var hennes fötter på teckningen,  att det nästan blev som en teckning på henne och vår katt Mazda. De har nämligen en väldigt fin relation, Mazda är i princip så tam som jag tror en katt skulle kunna bli - iallafall tillsammans med Molly. När hon var kattunge var Molly kanske ett, två år och behandlade henne lite hursom. Så nu tål hon nästan vilken behandling som helst, och brukar ligga på rygg i Mollys knä precis som en liten bebis och bli matad. Och hon kallar Mazda för sin lillasyster, därav namnet på teckningen! För tanken var att de skulle vara nära varandra eller bara ha någon slags fin kontakt, lite som vänner eller systrar. 
 
 
 

vår utställning

Skrivet den 2014-03-22 klockan 15:04:00
 
 
Att ha en utställning var Göstas fina idé, så utställningen kallades för Göstas konstdagar.
 
Kändes som vi fick en fin blandning, både målningar, en skulptur, teckningar, installationer och fotografier. 
Jag älskar dem alla, på olika sätt. 
Reporten tyckte det var roligt och lite skrämmande att alla utställare var födda 98 och 99, haha. 
 
Göstas installation,  (Jag glömde att fota de andra två, hoppsan!)
 
Som ni ser ligger här utspritt högar av buss och tågbiljetter, antideppresiva medicinförpackningar fotografier och böcker. Vackert, starkt och modigt, för det är väldigt utelämmnande att göra en installation av det här.  Men bilderna gör den såklart inte rättvis. 
 
 
 
 Annas drake och björnteckning
 Den känns så levande, förstår inte hur hon bär sig åt!
Material: Papier-maché.
 
 
Och hennes björn är helt fantastisk. Pälsen som smälter ihop med marken, och alla dessa små små detaljer. Utan suddigum!
 
 
 
Amandas foton
 
 
Så fina, älskar dem! Var kul att se några av hennes foton, gör så sällan det. Har dött av nyfikenhet. 
Bra kombo också, och i den näst sista fick min kamera vara med på bild. Just den blev stulen när de ställdes ut på biblioteket, ett bra tecken haha! Så fint djup i den tycker jag. 
 
Och denna här under är tagen på Arken, när vi var och såg Frida Kahlo utställningen i köpenhamn! Min omredigering gör den inte helt rättvis, men ungefär såhär ser den ut. 
 
 
 
 
 
 Lisa blev galen av alla vackra konstverk, jag citerar "Nej, alltså, jag borde verkligen inte få gå på några konstutställningar!"
 
 
 Zandras målningar
 

Jag älskar dem, jag älskar dem. Färgerna, känslorna, hela härligheten. Att måla så på känn, att inte ha nåt krav på att göra det realistiskt, önskar jag att jag kunde göra. Då är man inte längre rädd för att förstöra sin målarduk på samma sätt som jag ibland är. Får mig att tänka på det här.
 
Tyvärr så är hon just nu i England så hon fick aldrig vara närvarande på utställningen, vi har lovat att dokumentera allting så att hon kan få se det i efterhand. 
 
 
 
 
Mina egna, Siris teckningar
 
Storasyster, Lillasyster
 
Först hade jag planerat att ha med foton, men jag hade rätt svårt för att bestämma mig.
Blev sen inspirerad av mammas stora blyertsteckningar hon gjorde när hon gick på HDK när jag var liten. Och det kändes skönt att göra något helt annat. Som Amanda och Lisas mamma Tina sa, jag ställer ju ändå ut mina foton hela tiden- på nätet!
Och nu fick jag en chans att göra något annat som jag aldrig blivit klar med utan pressen. Att en tidsoptimist som jag tar på sig ett såhär stort projekt som ska bli klart på mindre än två veckor, samtidigt som jag har skola, nationella prov, intagningsprov inför gymnasiet och andra vardagssaker, och sen klarar det är overkligt! Kanske försummade jag de andra sakerna en aning, men utan såna här saker ibland blir det väldigt tråkigt att leva. 
 
All tid jag haft har jag lagt ner på den, och nu på vernissagen kändes det värt det till hundra procent. Om ingen hade tyckt om den hade det ju inte känts så bra, men alla var så fina och gulliga. Intressant hur alla tolkar dem på olika sätt, och förstår vad jag haft för baktanke utan att jag nämnt det. Om jag hade döpt dem officiellt hade det ju varit en hjälp på traven, men det verkade fungera ändå. 
 
 
 
 Jag har bara använt blyerts och suddigum, inget kol eller några specialgrejer. Det verkade förvåna folk, men jag själv tänkte inte ens på det som ett alternativ. ^^
 
 
Denna heter ingenting ännu, någon som har ett förslag kanske?
Den vita fläcken i mitten är förresten bara en lampa som glänser, var svårt att undvika. 
 
 
 
Den här teckningen är något äldre, och brukar hänga ovanför mitt skrivbord och se på mig.  Den är ett slags inre självporträtt kan man säga. 
 
 
 
 
 
 
Fredrikas teckningar
 
Så väldigt charmiga! Gillar hennes stil mycket. Särskilt förtjust blev jag i denna, håret var så häftigt och sjukt noggrannt gjort. Påminner mig om teckningarna i en av mina favorit barnböcker, Allra käraste syster.  
 
 
 
 
Nedmonteringen av draken inför natten eftersom lokalens golvyta kommer användas under utställningen till andra saker. Men under tre dagar kommer den vara kvar. Så idag, lördag hämtar vi hem våra grejer igen. Jag har saknat dem. 
 
 
 
 

kvinnodagen

Skrivet den 2014-03-22 klockan 13:28:01
En finare dag att demonstrera på hade varit svårt att få. Solen lyste över feministerna, alla var så glada, pratglada och spralliga. F! firade att de hade fått fler medlemmar än vad SD hade när de kom in med att bjuda alla på vackert pyntade tårtor och kaffe. 
 
 
 
 Dessa två foton är tagna av Paul Ström. 
 
 
 
I folkets park stod vi kisande och lyssnade på peppande tal. Vi var många som gick i demonstrationståget här i Malmö, fast inte riktigt lika många som skrek ... 
 Jag försökte skrika för dem också, men rösten höll bara en kort stund. Sen kunde jag bara pipa hest som en kvävd människa i målbrottet. Men jag får väl se det som att jag offrade rösten för kampen. "Inga pigor åt överklassen, låt dem skura de egna dassen!"
 
 
 
 
 
Min lillasyster var precis som den här lilla ungen också med och demonstrerade. Väldigt bedårande med en liten fyraårig syster om berättar att hon har demonstrerat för första gången. Antagligen kommer hon minnas det också, så det är ju kul!  Jag själv var för liten för att minnas när jag demonstrerade för första gången. Kanske finns det nånstans i mitt undermedvetna, vem vet? 
 
 
 
 
På ett torg satt vi och mumsade falafel i det sista solljuset. Att mat kan smaka så gott... 
 
 
 
 
På moriskan gick vi sen, där vi satt i publiken och lyssnade på Maria Sveland, Tiffany Kronlöf, och många andra grymma och häftiga personer!, som jag inte minns namnen på... Men jag åkte hem vid tio tiden, fast jag egentligen hade velat vara med på ta natten tillbaka manifestationen på möllevångstorget. Känns konstigt nu när det hänt, nazisterna som knivhögg ett par av demonstranterna påväg mot moriskan, för jag hade kunnat vara där. Det är inte avlägset och långt borta, det är så nära. På platser i Malmö som jag älskar. Det finns inga ord som räcker till hur jäkla hemskt det är. #KämpaShowan 
 
 
 
Moriskans glittermåne var förtjusande. Och än så länge var det en fin kväll. Tagen av alla kraftfulla ord som sas på scenen åkte jag hem . 
 
 
 
 

stora människor har ingen tid

Skrivet den 2014-03-06 klockan 10:48:21
Här går jag och längtar och väntar på att tusen sidor Sherlock Holmes ska dimpa ner i brevlådan. Så länge försöker jag få tiden att räcka till och ägnar mig åt att lyssna på värvet (som för övrigt är en podcast med 1,5 h långa intervjuer med många intressanta människor), äta finfrukost och rita en enorm teckning som ska vara klar inom två veckor. Då är det nämligen dags för vernissage! Hjälp. 
Om jag hade haft en kalender hade den varit totalt fullklottrad. 
 
 
 
Jag är jättepepp på att demonstrera på lördag, och efteråt gå på moriskan. En viktigt dag den åttonde, men det kan vi diskutera senare. Ska ni göra något speciellt? 

en skogsgrön sammetsklänning

Skrivet den 2014-03-02 klockan 02:15:00
Jag som så länge drömt om sammetsklänningar har äntligen tagit mig lite tid att få ihop det. Innan det blir sommar och alldeles för varmt med tjock sammet. Ett slarvplagg, men åtminstonde inget UFO! Fast den är väldigt fin för att vara lite slarvigt gjord. Och världens mysigaste. 
 
 
 
 
Den blev invigd på Homepartyt med Gudrun, de sista småsakerna som knapparna satt jag och sydde i på tåget och jag fick byta om i trapphuset. Nu har jag iallafall mönstret till t-shirt ärmar! Jag har verkligen gått och sökt efter en bra, lagom stor, snygg form och bekväm t-shirt att slakta för att få ett bra mönster. Problemet har bara varit att ingen av de fina t-shirtarna vill jag ju klippa sönder. Nu går det supersnabbt att klippa ut tyg till nya klänningar, har redan en ny pågång! 
 
 
 
 Bilderna är tagna med självutlösare.
 
Jag har varit lite överproduktiv nu under lovet, så produktiv att jag inte ens hunnit att blogga om det. Det lär inte dröja länge tills vi hörs igen!
 

vi samlades i uppsala

Skrivet den 2014-03-02 klockan 02:00:00

Först trodde jag inte att det skulle vara möjligt, dels att det skulle bli alldeles för dyrt och att jag inte heller hade tid. Men tillslut blev det bestämt att jag skulle åka på Unga feministers årsmöte i Uppsala. För att bli lite extra peppade innan vi åkte gick vi på homeparty med Gudrun i Malmö dagen före. Med feministrosa strumpbyxor dagen till ära tog jag nya vägar genom stan för att sen råka hamna precis framför rätt port .

Det var ju inte första gången jag träffade henne, men jag lärde mig fantastiskt mycket. Hon övertygade mig tillräckligt för att aldrig kunna övertygas av någon med helt andra åsikter igen. Jag säger bara, gå på homeparty med Gudrun så snabbt ni kan! Om man har frågor och undringar är det ett suveränt tillfälle att få svar.
Det spelades musik också, tror att det bjöds på fika också men jag och Amanda ville få lite sömn så vi tog oss hem.

 

Klockan 5 dundrar vi med våra rullväskor genom stan på väg mot centralen. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det är kusligt eller lite mysigt med starkt upplysta, regnvåta gator men helt utan folk. Efter vår resefrukost har vi mer immunitet än Berlusconi. De ni! (för er som inte visste det finns det smoothies/jucier på glasflaskor med olika rubriker, på en av de godaste står det just så, more immunity than Berlusconi. )

 
 
 
Uppsala är en stad jag aldrig varit i, så första dagen kikade vi runt lite här och var, bestämde oss för att se en feel-good film på bio och hittade tillslut ett pyttelitet, mysigt kafe som var en aning billigare än de övriga. Där bakom ett plank på en liten gård, vid ett litet fönster satt vi och blickade ut över kanalen i ett snöslaskigt Uppsala. Jag konstaterade också att Amanda är mästare på att göra grimaser.
 
 

Vi flydde ifrån rummet på vandrarhemmet eftersom jag fick vägglusångest när en tjej därinne sa att hon hade fått bett under natten efter att en annan kvinna flyttat in där. Hon kallade henne för the big lady och berättade skräckhistorier om att hon åt en massa frukt i sängen. Jag och Amanda föreställde oss hur bananflugorna svärmade kring henne. Då fick vi faktiskt ett eget rum för samma pris som sovsalsrummen med världens skönaste sängar.

Fina Sissela kom och föreläste för oss. 

 
Jag är så sjukt peppad nu efter mötet. Förra året var de sammanlagt sex personer på årsmötet, i år var vi runt 50 men med över hundra anmälda! 

Första personen jag hälsade på hette Ragna, och det visade sig att hon kommer från samma lilla by i dalarna där jag bodde mitt första år. Det var speciellt, jag har aldrig träffat någon annan som bor där, inte ens varit där sen jag vi flyttade. Nu är vi nog bestämt brevvänner, vilket känns fantastiskt fint. Världen är så liten hörni.

Såhär kunde det också se ut, Bilden är tagen från UF!:s instagram. 

 
Det kändes också kul att få ett ansikte på alla de människorna som faktiskt står bakom unga feminister, de som drivit och tagit ansvar för att hela organisationen skulle hålla ihop. Förra året var det bara 120 stycken medlemmar, nu är vi över 2000!

Även om det var mycket genomgång av stadgar, motioner och liknande lärde jag mig så mycket. Och nu sitter jag med i UF!:s evenemangsutskott där jag ska vara med och planera en massa knasiga och spännande kampanjer, aktioner och vem vet vad! Det är val i år, och feminismen kan inte tystas! Kärlek och pepp till er!