Storasyster, Lillasyster

Skrivet den 2014-03-27 klockan 18:54:00
 
Jag behöver anstränga mig nuförtiden för att inte ta fram blyertspennor och suddigum när jag går upp på morgonen. Och jag undviker att lyssna på min spellista med teckningsmusik, för att få lite ro. Att tecknande kunde vara så utmattande, det trodde jag inte! Men du känns det ganska tomt att inte sitta och studera den varje måltid och försöka lista ut vad som skulle kunna göras bättre
 
 Och nu när vi spenderat så mycket tid tillsammans så känns det lite ensamt också, vi har ju blivit vänner med varandra, puman jag och flickan. 
 
En sak är också att jag har fått lite finare hy igen. Blyertsen gjorde mig så gråsvart i ansiktet. Eller ja, överallt. Den ville liksom aldrig försvinna helt. Mer eller mindrre såhär såg jag ut varenda dag. 
 
 
Puman ritade jag av, och det gick ju relativt snabbt  för jag visste precis vad jag skulle göra. Och efter ett par dagar såg den ut såhär!
 
 
 
När jag äntligen bestämt mig för vad jag skulle göra härnäst började jag liksom pussla ihop olika människors utseenden. Molly fick sitta modell för fötterna, händerna är mina egna och håret med, klänningen vill jag göra (fast i blommigt tyg) och ansiktet är nog mest mina avritade fördomar om hur jag tror en människa kan se ut. 
 Tillslut blev skissen tillräckligt lyckad, och jag trodde väl att jag skulle bli klar i god tid så bra som det flöt på!
 But the Devil is in the details, se bara på pumans päls. Hårstrårna som skulle ritas tog liksom aldrig slut. 
 
 
Och jag bara fortsatte och fortsatte, dag ut och dag in. Och när inte familjen var hemma och tjoade var det ett fint tillfälle att lyssna på Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli:s podcast, En varg söker sin pod. Förbaskat bra och härlig podcast! länk Ibland lyssnade jag på värvet också, som är mys. 
 
 
 
 
 
 
Jag hade nog kunnat hålla på ett par dagar till, men tiden tog slut! Så här blev då slutresultatet, som jag faktiskt redan visat. 101 x 89 cm inklusive passpartou. 
 
 
 
 
När jag skrapat ihop tillräckligt med pengar ska jag rama in den. Det går tyvärr inte att sätta upp den som jag gjorde på utställningen, med bara en passpartou... Tills dess står den halvgömd bakom min klädställning och kikar fram. 
 
Juste, kanske borde säga nåt om varför den heter som den gör! Jo, när jag höll på och skissa fram flickan slog det mig när jag sa till min lillasyster att det var hennes fötter på teckningen,  att det nästan blev som en teckning på henne och vår katt Mazda. De har nämligen en väldigt fin relation, Mazda är i princip så tam som jag tror en katt skulle kunna bli - iallafall tillsammans med Molly. När hon var kattunge var Molly kanske ett, två år och behandlade henne lite hursom. Så nu tål hon nästan vilken behandling som helst, och brukar ligga på rygg i Mollys knä precis som en liten bebis och bli matad. Och hon kallar Mazda för sin lillasyster, därav namnet på teckningen! För tanken var att de skulle vara nära varandra eller bara ha någon slags fin kontakt, lite som vänner eller systrar. 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Evelina

så himla, himla fint. och fantastisk fin liten historia om namnet!

2014-04-02 @ 19:01:35
URL: http://evelinamarina.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail-adress : (publiceras inte)

URL/Bloggadress:

Kommentar: