omklädnaden av kameraremmen

Skrivet den 2014-10-28 klockan 14:07:00
 
När en inte har råd med en  bättre och mindre plastig  systemkamera kan man  iallafall pimpa  kameraremmen! Det är  nästan gratis, om en har    tur.
 
Jag har länge planerat  att klä in den i tyg eller ett  makramé band, men den  planen gick i kras då  trådarna räckte inte och  det blev inte längre än att  det var precis lagom som  hårband.
 
 Försökte mig även på att  brodera, men eftersom att  det då var första gången  jag broderade (som sagt,  korsstyngsbroderier i  lågstadiet räknas inte) gav  jag upp! Finns så extremt  mycket man kan göra för  att göra en kamerarem till  sin. 
 
 
 På myrorna hittade jag den  här fina remmen för en  guldpeng och jag tänkte  mig att detta skulle vara en  perfekt kamerarem, rejäl  och snygg. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag använde mig av den redan existerande kameraremmen och varken sprättade eller klippte upp det lilla minsta.
Hellre lite väl tjockt och
stadigt än smidigt och tunt. En vill ju verkligen inte tappa kameran i marken! Och så ska den ju hålla för fler kameror. 
 
 
 
Bandet är påsytt på båda sidorna, och den utrsprungliga remmen syns inte det minsta. 
 
 
 
 
Arbetstid: Ungefär 30 min
Kostnad: 10 kr
Material: Kamerarem, vävt band och självklart en symaskin. Gärna också en kulturdokumentär från P1 i hörlurarna!

Grafittifärger och solansikten

Skrivet den 2014-10-27 klockan 21:39:00
Skolan firade FN dagen med buller och bång. Efter en föreläsning om hållbart jordbruk fick min klass träffa några grafittikonstnärer från Sao Paolo i Brasilien. De har en musik och konstgrupp som heter Avante O Coletivo, och är just nu ute i Europa och uppträder, har utställningar och gör workshops. Sao Paolo är en rik stad, men trots det lever närapå en tredjedel av människorna där med slumliknande omständigheter. Istället för att barnen och ungdomarna ska hamna på gatan t.ex. efter skolan eller jobbet finns Avante O Coletivo där och de får ägna sig åt estetiska saker som grafitti och musik. (Kan hända att jag missuppfattat något, men jag tolkade det ungefär såhär.) 
 
 
 
 Några hade uppenbarligen hållt på med grafitti innan.!  
Temat för min grupp var 'Space'. En del målade flygande telefonkoisker, rymdskepp, planeter eller aliens, och jag gjorde en stor sol.  
 
Grafitti är inte något alla precis har tillgång till att pröva, och då blir det lite svårt att veta ifall en gillar det eller inte.  Och just grafitti är verkligen något då du måste prestera, genast och i storskalig form. Små verk är det lättare att byta ut, slänga, sudda ut eller liknande. Visserligen kan man alltid måla över om en har tillräckligt med färg. Fast som ledarna för workshopen sa så fint, att det inte finns några fel. - och då kan en ju heller aldrig misslyckas. Bra inställning till skapande! 
 
Dagen var fullspäckad med mycket mer härligheter, som konserter, föreläsning, små uppträdanden i matsalen, en film och ljud installation och annat. En av de nominerade till World's Children's Prize, Indira Ranamagar från Nepal, var där med sin dotter och en av de barn hon hjälpt ut ur fängelset där de hamnat med sina föräldrar eftersom att ingen annan kan ta hand om dem. Ofta är föräldrarna inte ens medvetna om varför de sitter i fängelse, de är fattiga och har blivit satta i fängelse för någon annans brott, medans de riktigt kriminella går lösa. Hon var väldigt inspirerande och allt var väldigt rörande. Mot slutet lärde det mindre barnet alla i publiken säga "mitt namn är... " och Indiras dotter sjöng introt till Nina Simone's Feeling Good helt underbart vackert. 
 
Det gråtande, eller smältande solansiktet.