Qvinnodagen

Skrivet den 2015-05-03 klockan 14:11:00
 Hej mina vänner! Det har varit demonstrationstider, nationella prov-tider och parkhängstider de senaste snart två månaderna. Och snart blir det än bättre, i takt med att solen står högre och högre på himlen om dagarna.  
Det började nog kring åttonde mars när alla brukar böra ta sig ut i solen, kika ut från sina lägenheter och samlas på torg och i parker.  I år gick jag som vanligt med i det stora tåget och skrev mig hes. 
 
 
  Vi hörde på olika talare och efter demonstrationens slut gick vi för att se ett panelsamtal om antirasism och feminism där min vän Amanda satt med! Riktigt intressant och viktigt. Feminism ska vara till för alla, kampen ska aldrig utesluta. Inom de antirastistiska sammanhangen måste feminsimen finnas. Inom de feministiska sammanhangen måste antirasismen finnas. Det behöver inte vara antingen eller, om vi ska förändra på riktigt kan inte kamperna slåss vara mot varann, eller missgynna varandra. Är så bra att dessa samtal förs på den här nivån, att de riktar sig utåt och bjuder in. 
 
 
Det märks att det inte är valår längre, men det känns ändå som det är påväg någonstans, och att det har förändrats saker. 

The radical notion that women are people

Skrivet den 2015-03-15 klockan 22:06:00
 
 Den 6 Mars höll Latin mot Rasism tillsammans med en rad andra antirasistiska och feministiska utskott och organisationer ett feministiskt evenemang i vår matsal. 
 
 
 Jag hade i uppdrag att dokumentera lite av evenemanget för utskottets skull. Kunde dock inte vara med på den första timmen, så när jag kom var de mitt uppe i en föreläsning. Det gjorde mig himla glad att se så mycket folk där. Trodde inte alls att det skulle komma såpass mycket folk en fredag kväll till en skola på ett feministiskt event. Men oj vad jag hade fel! Efter den intressanta föreläsningen om häxan och feminismen som jag sorgligt nog missade det mesta av uppträdde bland annat en teatergrupp från Malmö Borgarskola som visade upp en scen ur sin feministiska föreställning "Girls Like That". 
 
 
 
 Väggarna var prydda med feministiska peppbilder, serier och symboler.
 
 Det såldes fantastisk vegansk fika och om jag inte minns fel så fanns där även ett bord med t-shirtar och annat. 
Överskottet av pengarna gick till Malmö Kvinnojour som också var på plats för att ge information och svara på frågor. 
 
Sara Thuresson på piano framträdde med några av sina feministiska sånger som final. Men texten ovanför Scenen lät vi vara kvar, vilket den fortfarande är. Åtminstonde sist jag kollade satt den fortfarande där och förgyllde vår matsal. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och de feministiska krafterna fortsatte att kämpa i Malmö under helgen. Vi tog natten tillbaka i ett hav av konfetti och musik dagen innan 8 Mars, då det sedan var dags för demonstrationer och efterhäng med panelsamtal där Amanda medverkade, musikframföranden och poesi. Så mycket pepp! Blev dock väldigt sjuk till på köpet efter allt skrikande så här sitter jag och hostar fortfarande som en galning. Men det var så värt det. 
Kram och pepp, och hör till uppmaningen om att organisera er! 

vinterns fotografier

Skrivet den 2015-03-07 klockan 17:06:00
 
 
 
 Det här har varit den första vintern jag har bott hemifrån och veckopendlat. Ibland har jag njutit av landet och ibland av staden. 
Fotografierna har inte blivit så många, och inte bloggandet heller. Men nu när vårenergin kommer är det mer av det! 
 
Fick alldeles nyss en fin analog EOS kamera som en vän till familjen inte hade haft så mycket användning för. Så nu ska jag ge mig ut på jakt efter filmrullar till ett litet pris. Har ni något tips om vart en kan hitta det på omvägar eller genvägar, kanske begagnat eller liknande?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dagen det var snö här i Skåne. 
 
Cykla cykla cykla. Det är vad en ägnar sig åt i livet i Malmö och på landet. Och alltid musik till. 
 
Mamma och jag har gjort två korta intensiva visiter i ödehuset. Bilderna som jag gick dit för ingår i ett skolprojekt som jag snart ska visa er. Men jag passade på att kika in i den stora vackra ladan och knäppa en hastig bild eller två. 
 

novemberporträtt

Skrivet den 2015-02-02 klockan 19:00:00
 
 
 
 
Medans vintermörkret fortfarande höll i sig prövade Zandra och jag på nya redigeringstekniker och utforskade inomhusfotografering. 
 
 
 
 
 

decembermalmö

Skrivet den 2014-12-16 klockan 17:52:21
 Veckorna innan jul är inte precis kända för sin stillhet och ickestressiga klimat. Men mysigt är det. 
 
 
 
Lånade en äldre systemkamera av skolan, äldre än min egen åtminstone, fortfarande digital. Fann att man lär sig mycket mer på att använda sig av en kamera med sämre funktioner som är mindre avancerad, och där du tvingas veta vad du gör när du gör inställningarna. Såklart gäller detta ännu mer analoga kameror.
 
Att fota med en iphone är ju inte speciellt utvecklande eftersom kameran gör allt utav sig själv. Vi bestämmer bara motivet. Men oj vad det är praktiskt. (Har fallit i smartphoneträsket och skaffat mig en 4s på tradera, och snart ska jag överge min sony ericsson jag köpte på loppis för en tjuga.)  Ni hittar mig numera på instagram! @siriklaraandersdotter
 
 
 
 
  

vännerna vid västerhavet

Skrivet den 2014-12-01 klockan 22:11:00
 
 Vi samlades från en helg vid hotellet vid havet, människor från alla möjliga platser i Sverige. När vi inte var på föreläsningar fikade vi, sov eller såg på havet. 
                             Kära Nina i vinden.
 
Det är alltid så mycket känslor efter att vi åker därifrån. Livet i vardagen känns orimligt att vända åter till. 
 
 
 
Daniela klättrade upp på en stenbumling, jag var nästan för fascinerad för att fotografera.
Och de finns alltid där tills vi ses igen.

Min nya stad

Skrivet den 2014-09-02 klockan 18:31:32
  Jag har blivit Malmö bo! För två veckor sedan precis var det den stora flyttahemifrån-dagen.
Och nu bor jag en vecka här, en helg där. Som ett skilsmässobarn, fast med båda föräldrarna på det ena stället och inga på det andra. 
 
Det tog lite längre tid att göra detta blogginlägget då jag precis har börjat redigera i photoshop på datorn jag fått i skolan. Läskigt mycket att hålla reda på!...) 
 
 
Såhär såg det ut på gatan utanför genom köksfönstret den allra första morgonen jag vaknade här. Jag hann precis njuta lite och sen springa efter kameran och ta den här bilden innan det var borta igen. Så himmelens fint. 
 
 
 Jag har cyklat på små upptäcksäventyr då och då. Första dagen som jag gav mig ut började det ösregna med det samma, och jag stod under de jättelika träden i parken och fotograferade regnet. Sen flyttade jag mig närmare pildammen och jag och kameran blev genomblöta. Men det var värt risken för sen lyser dubbelregnbågen upp över dammen, från det ena tornet till det andra. 
 
 
När solen kikade fram igen cyklade jag ner mot stan, mot malmöfestivalen. Mycket folk, musik, osande mat och andra festligheter. Såg bland annat de här akrobaterna, så grymt duktiga. Hittade dit på så vis att de spelade Nina Simones My Baby Just Cares For Me, och jag blev danssugen. Dock så är min cykel nog lite för klumpig för att kunna hänga med i dansen. 
 
 
Jag hälsade på Lisa och Amanda i deras lilla etta. Deras gård är den vackraste jag någonsin sett och jag passade på att fotografera lite eftersom de snart ska flytta därifrån. 
 
 
 
 
 
Efter skolan brukar jag cykla till Möllan och handla grönsaker och frukter för några enstaka kronor. Älskar stämmningen där. När en frågar om det går att få ett lite mindre knippe persilja får du det gratis och ibland får jag övermogna mangofrukter som ändå skulle slängas. 
 
Jag och de fina tvillingsystrarna Lisa och Amanda var förresten också ute en helg och dumpstrade för första gången. Sen lagade vi middag och ungsbakade majskolvarna som vi hittat. Kommer aldrig glömma den härliga synen när Lisa står inuti containern med tak och plockar bland grejerna. 
 
 
 
Jag har börjat att utforskasta dens second hand butiker i stadsdelar jag aldrig varit i förr, fyndade en fin trasmatta bland annat.
Gick omkring i timmar och provade allt från hattar till skor, tittade på kastruller, vitlökspressar och knappar, sömnadsmönster och bamsetidningar till syster min. 
 
 
Polisens våld i Limhamn orkar jag nästan inte kommentera. Jag skulle egentligen varit där, på den fredliga demonstrationen. 
Jag har läst oändligt mycket artiklar om vad som hände och sett filmerna om och om igen och gråtit. För att det är så jävla sjukt, och grymt. Och för att det här våldet är något som verkligen går att ta på. När det är läkemedelsföretag och läkare som gör hemska saker som motsvarar polisens övervåld finns det inte lika många artiklar och filmer att drunkna i.
 
 
 
Jag trivs iallafall mycket bra här. Älskar det.
 
 

förrinnan sommaren

Skrivet den 2014-07-30 klockan 20:37:01
 
 
Såhär såg tillvaron ut för ganska många veckor sedan, tiden då det fortfarande fanns historielektioner, fina förmiddagar i bildsalen och mysiga samtal med klassen att se fram emot. Nu har jag en stad som väntar på mig, en ny skola med en ny bildsal och nya konstverk som ska skapas där. 
 
 
 
 
 
 
Zandra och jag var båda fotografer. 

25 000 personer och jag

Skrivet den 2014-06-28 klockan 15:41:00
 Jag försvann iväg på äventyr i Stockholm ett par dagar, för att förberedas inför veckan i Almedalen. Pirrigt och jätteroligt. 
 Jag fick ha mamma för mig själv och vi passade på att stanna i Stockholm hos en vän och mysa med henne. 
De visade mig söder och jag kände mig rätt peppad på att hänga där i framtiden. När vi åkte hem igen var jag helt överfull av polititiska disskussioner, möten med härliga människor och undringar om framtiden. Så mycket jag pratat dessa dagar, och så mycket energi jag hade har jag inte haft på riktigt länge. Väldigt utmattande och väldigt härligt.
Men jag hinner inte vila ut mig länge, för snart bär det iväg igen till Gotland och ett fullproppat Almedalen!
Men åh, vad jag kommer att sakna min symaskin och mina högtalare. 
 
 
 Dessa älskvärda bilder är tagna av Zandra, i hennes husbil. 
 

Malmö - Budapest - Venedig - Malmö och allt däremellan

Skrivet den 2014-06-22 klockan 21:07:00
Åh, alla de stunder en stått i den kalla vinden och sålt kakor och varm äppelmust och fantiserat om resan som vi skulle göra i slutet av nian. Trots att det kändes evigheter långt bort fortsatte vi att kämpa. 

Och när resemålet kom på tal verkade våra drömmar om att åka tåg genom europa, till Budapest och Venedig alltför osannolika. Vi hade aldrig kunnat bestämma oss för en av städerna så vi tyckte att det att det var bäst att besöka båda två.

 I ett soligt Roskilde åt vi vår kvällsmat innan vi steg ombord på natttåget vårt mot Tysklands städer. Vi sträckte ut våra huvuden genom tågfönstrerna, ut mot det vitt skinande vattnet i stora bält och vinkade till männsikor som promenerade i närheten. Inget hade kunnat vara vackrare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 När jag sedan suttit och spelat spel i timmar i en mysigt trång kupé la jag mig på min brits och såg gulbelysta tomma tågstationer fara förbi och stora ängsmarker där råddjuren strövade i dimman.


Och visst hade jag migrän, men vad gjorde det när jag blev bjuden på kaffe. Jag passade en kvinnas väska ett slag när hon skulle gå och köpa kaffe i restaurangvagnen, och när hon sedan kom tillbaka hade hon med sig två koppar dyrt tågkaffe. Tänk att människor kan vara så snälla och trevliga kl. 7 på morgonen efter en natt på ett krängande och gnisslande tåg. Vi hade en fin liten pratstund tiden innan det var dags att stiga av i Dresden.

 
 
 
Och ja, sen efter chokladcroassinter, mjukost på bröd i överflöd, berättande och historieundervisande om platserna tåget passerade och platserna vi såsmåningom skulle besöka drog tåget sakta in i Budapest. 24 timmar tidigare hade vi fortfarande varit hemma. 
 
Alla vackra hus, som stora och användbara konstverk överallt i staden med vackra skulpturer och snidade balkonger. Och all denna grafitti och allt klotter i så gott som varje port, varje gathörn.
 
 
 Lisa och Jag, Vinga var fotograf.
 
Vi levde som rikingar våra tre nätter i Budapest. Där kostar det så otroligt lite att äta ute, och ett hotell är inte mycket dyrare än ett hostel. 
 
På det vackraste och mest lyxiga caféet jag kikade in i, med ett tak som liknade en kyrka med målningar, hängande kristallkronor och guld i kanterna, var priserna något mindre än ett halvdyrt kafé här hemma. 
 
 
 
 
 Efter att våra fina lärare vänt oss ryggen gick en del av oss på upptäcktsfärd genom Budapest på egen hand. Någon fick den fina ideén att singla slant i varje gatuhörn om vilket håll vi skulle gå. Och vi hamnade faktiskt på väldigt fina gator, och behövde inte gå omkring i cirklar. Eller fina och fina, slitna hus och klotter överallt, men stämningen var skön, blommor och slingerväxter som vällde ut från balkongerna. Och där, mitt i en korsning hörde vi the sound of silence eka ut över gatorna, den avlägsna basen som lockade oss till sig. Spänningen steg och leendena blev större och större ju närmare vi kom. På parkens insida, bakom staketet, såg vi festivalscenen och den stora publiken. Pengen vi singlade styrde oss dit, och jag och Lisa kom fram till att vi visst ville att pengar skulle styra våra liv. Kapitaliiiism - Jaaa!
 
 
 
Musiken var ungersk och traditionell, med fiol, dragspel, gammaldags cylofon skapade bandet världsmysig stämmning och fick benen danssugna. Det var så himla fint att uppleva Budapest på det sättet. Vi tog den långa vägen hem till hotellet, genom de gamla judekvarteren och såg några sitta vid ett cafébord och spela saxofon och bestämmde oss för att vi nångång också ska göra det.  
 
 
 
 Den stora saluhallen.
 
 En fin liten installation på en husvägg. 
 
 
 
 
 
 Lisa utanför Terror Haza. 
 
 En del av oss badade också på ett gammalt badhus från medeltiden, minns inte vilket århundrade. Det var inte alla som diggade idén om nakenbad så de begav sig till ett annat badhus, men de missade verkligen någonting.
 
Badhuset var i sten, med stora valv och höga pelare. I mitten var den en stor kupol med små sexkantiga fönster med färgat glas i rött, blått, gult, grönt och kanske lila tillochmed. Där, rakt under kupolen, i den stora mittbassängen låg vi med det strilande ljuset rakt i ansiktet. Och runtom den runda mittpoolen fanns det olika tempererade små bassänger. Vattnet var fullt av mineraler, och kom från källor ur berget ovanför. Man kunde hela tiden känna en doft av svavel därinne.
Örtbastun var min favorit, en ångbastu med örter. Den botade våra små förkylningar för en stund, och en kände sig såpass frisk att en utan tvekan doppadde sig i den 12-gradiga poolen efteråt. Kan inte minnas att jag någonsin känt mig så ren. 
 
 Och sedan, efter tågfärd genom Wien och en stressig morgon när tåget gick sönder någonstans i Italien och ersattes av regionaltåg var vi äntligen i ett soligt Venedig. 
 
Venedig var verkligen den drömlika och idylliska staden som inte gör sig bättre i fantasin än i verkligheten. Hela Venedig är som en enda stor gågata, när sorlet från gatorna och restaurangernda dör bort blir det så tyst för trafiken finns inte där. Och en och en annan liten gondol gör ju inte så mycket väsen av sig. 

Inte ett enda nybyggt hus såg jag, hela staden är ett stort vackert museum. Och apropå museum var jag på guggenheimmuséet och blev kär i Max Ernsts konst. Jenny Holzers verk var också mycket starka.

 
 
 
Här står Tuva och Lisa med Karin Boyes stora diktsamling och försöker hitta Evighet, men det gick lika bra att citera den ur minnet när de inte fann den. Mysigt tidsfördriv i väntan på att bli insläppt på våra rum. 
 
 
 
 Jag, på markusplatsen.
 
 
 
 

Vi dukade varje dag upp stora festmåltider på platsborden på vandrarhemmets gård. Baugetter med olivolja, olika fina ostar, tomater, tapenade, kapris, oliver skulle nog inte kunna smaka bättre. 

 
 
  
 
Och så slutligen var vi på hemresa, denna gången gick tåget genom alperna i Italien och Österrike. Jag har drömt om att åka tåg just här sen jag och pappa planerade att åka här när jag var mindre, men att det var så vackert hade jag inte föreställt mig. Sorgligt, men ändå ett vackert slut på vår klassresa. 
 
 
 
 
Det känns som att mycket av mina pengar gick åt att köpa skavsårsplåster, men jag hittade mig en Veneziansk handgjord mask också. Ännu är den oanvänd, men förhoppningsvis inte så länge till...
 
 

Sommaren är snart över oss, och F! är snart inne i EU parlamentet

Skrivet den 2014-05-12 klockan 22:32:32
 
Det långvariga regnet luktar körsbärsblom och honung. Skogssommar. 
Och politiken skriker feministiskt initiativ exploderar, överallt slår vi oss ner på de rosa stolarna. 4,3 procent inför europavalet tillslut! Vi kan alltså dra slutsatsen att F! tar sig in i riksdagen i år. Äntligen vänner mina! 
 
 
Om ett par dagar sitter min klass på tåg mot Köpenhamn, Budapest och om en vecka på ett tåg till Venedig. Vilket fint äventyr det ska bli. Historieföreläsningar och disskussioner på tågresan, god mat och intressanta städer blir det nog mycket av. 
 
 
Igår så invigdes jag av Lisa och Amanda och Zandra till att äntligen se Upp till kamp. Pausa tiden och låt mig se mer, jag längtar så. Men det är nog bäst att göra som dom säger, sova i sin säng innan klockan blir 12. 
 
 
 
Fotografierna är från igår, hemma hos Zandra.
 

Sköna Maj, Sköna Malmö

Skrivet den 2014-05-03 klockan 23:48:05

Jag har haft två galet underbara dagar i Malmö, väldigt uttröttad men lycklig.
Minns hur vi var alldeles euforiska efter förra årets första Maj demonstration, men detta slår allt.


I tisdagskväll kämpade vi med att måla våra banderoller och vårt lilla plakat tillsammans. På det röda tyget citerar vi en låt ur Tältprojektet, Vi äro tusenden är låtens titel.

 
SEX timmars arbetsdag!
 
 
 
En liten drös människor var vi som åkte tidigt på morgonen till soliga Malmö. Vi kunde inte bestämma oss om vi ville gå i det stora vänstertåget i Malmö eller F!:s lilla demonstration i Lund, men vi löste det så att vi hann både och!
 
 

Tal hölls på torget och en härlig kör sjöng Lalehs "bostadsansökan" och andra fina politiska låtar för oss.

Bland annat hade de fått det underbara idéen att sjunga Alina  Devecerskis "Du måste flytta på dig", fast att de applicerade det på regeringen. För visst passar det bra med "Vi bygger bygger upp, Ni river river ner. Ni gör mig oss lack, Ni måste flytta på er! ", och sedan egna mer politiska verser?!

Sedan fick kören hela torget att sjunga tillsammans, delvis i stämmor. "Den som flyr har inget val, ingen mänská är illegal!"

 
 

Där gick vi i blåsten med våra kära banderoller en liten bit och skrek på Malmös gator innan vi vek av och sprang mot tågstationen för att ta oss till Lund.

 
Foto: Fredrika L. 
 

Jag var först helt emot att gå i Lund, tänkte att jag verkligen skulle missa något om jag inte gick i det stora tåget, eftersom att det är en så mäktig känsla. Och resonerade med att jag stöttar F! så väldigt mycket annars att jag inte måste stötta dem aktivt hela tiden. Men om det fanns något att missa så var det just demonstrationen i Lund.

 
 
Dessa två är också tagna av fina Fredrika, eller Freddi som hon kallas, alltså inte samma person som har sypeppen! 
 
 

Så galet peppande och intensivt! Våra banderoller blev älskade och fotograferade tusen gånger om kändes det som. Var fint att inte bara var en liten skrikande hes röst mitt i massan.

Rutten var väldigt kort, men jag kunde inte andas efter någon minut av allt skrikande "Ut med rasisterna, In med feministerna". Knappt någon passiv och tyst demonstrant alls här inte!

 

 
 
 
Springandes hit och dit genom Lund, för sen fick vi snabbt ta oss till Malmö igen för att vara med på F! Malmö:s picknik och höra den fina systerskapskören. Varför välja en aktivitet när man kan göra allt ifall man skyndar sig lite?
 
 
Sedan satt vi på en brygga vid kanalen i solen och åt glass, och på Möllevångstorget i solnedgången med en skvätt kaffe, jordgubbar och choklad, sjungandes i stämmor tills det blev kyligt och vi gick hem till Lisa och Amanda. 
 
 
Vid tolv tiden nästa dag blev det lite dags för frukost, och på möllan handlade vi vattenmelon och nybakade sesambröd med pålägg till och slog oss ner i parken. Underbar frukost. 
 
 
 
Jag kikar i Lisas bok, hon läser Angela Davis självbiografi på engelska som verkar mycket bra. Fast jag förstår själv inte allt. Men jag litar på Lisa när hon säger att den är fin. 
 
 
Där satt vi och pluggade tills vi kunde plocka fram våra teaterbiljetter vi fått gratis genom skolan och springa vidare. De satte upp en modern Midsommarnattsdröm med vampyrer istället för alver som vi skulle se just eftersom vi satte upp en midsommarnattsdröm med klassen förra våren! Jag minns att jag reagerade på de sexistiska replikerna som jag skulle säga, men här hade man iscensatt dessa obehagliga repliker och visat vad de egentligen betyder. De hade mycket sex och var våldsamma. Jättehäftig pjäs, vilka idéer! Som t.ex. att hela scenen var fylld med vatten som speglade skådespelarna och gjorde dem mjukt rörliga på scengolvet när de släpade varandra och krumbuktade sig. 
 
 
 
 
 
Hur var er första Maj? 
I Göteborg och Stockholm var det visst 4000 och 4500 i F!:s demonstrationståg. Helt otroligt! 
Det våras verkligen för feminismen! 

vårens första dagar

Skrivet den 2014-04-15 klockan 17:34:00
 
 
Dust if you must, but wouldn't it be better 
To paint a picture or write a letter,
Bake a cake or plant a seed, 
Ponder the difference between want and need? 
 
Dust if you must, but there's not much time, 
With rivers to swim and mountains to climb, 
Music to hear and books to read, 
Friends to cherish and life to lead. 
 
Dust if you must, but the world's out there, 
With the sun in your eyes, the wind in your hair, 
A flutter of snow, a shower of rain.
This day will not come around again. 
.......
 
                                                    - Mrs. Rose Milligan
 
 
 
 Nu har vi lov från skolan, och knappt ens nu verkar tiden räcka till för allt som jag vill göra. Tänk alla klänningar jag vill sy, alla tavlor jag vill måla, krukväxter att plantera, broderier, böcker att läsa, dikter jag vill skriva och utflykter jag vill göra.  Dikten ovan säger allt. 
Fast inser att det är just vad som kallas i-landsproblem. Men aldrig att man ska underskatta konsten! Hörde i skolan en teori om varför just bara vissa människosläkten överlevde, det var tydligen de som skapade musik, forntida instrument och konstverk såsom dekorationer, smycken och målningar som sedan sköljdes bort. 
Kanske var det en så stor glädjekälla att de fick mer lust och energi till livet och gjorde att det skapades en gemenskap i gruppen så att de kunde hålla ihop bättre och på så sätt överleva? Väldigt intressant. Vad tror ni? 
 
 
Zandra är åter hemma igen från sin tid i England. Vi är båda överens om att kamerorna har fått vila alldeles för länge, det känns skönt att det har blivit lite ändring på det nu. 
 
De på mig är fotograferade av Zandra och så tvärtom. 
 
 
 
Längtar, jag längtar på tå
Längtar till allting som är gott
Havet det vill jag se någon gång
Någon gång,
Från nära håll
 
bland så blundar man hårt
Kanske man bett om något gott
Jag vet då inte hur man ber 
Vad det en bön så, 
Så bad jag för oss
 
                         -Utdrag ur Lalehs sång "lär mig om"
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Solen lockade

Skrivet den 2014-03-30 klockan 16:08:00
Jag blir så galet lycklig av våren. Hela dagen igår var jag pappa och Molly ute i skogen, och lekte indianer som skulle smyga fram på stenarna. De första blåsipporna och vitsipporna blommade. 
 
I april går jag alltid och önskar att björkens små ljusgröna musöron ska slå ut innan jag fyller år. Jag tycker om våriga födelsedagar, med dansande björkblad, sol och blommor i små vaser på frukostbrickan. Gärna också ett premiärdopp i havet! Men i år behöver jag inte önska. Överallt slår det ut. Våren tvekar inte. 
 
 
 
 
Blir ni också badsugna? Det blev vi när vi satt där och lyssnade på havet. Det börjar väl bli dags snart... 
Vet nog ingen plats som skulle vara bättre att sitta och skriva och filosofera på. 
Men det funkade lika bra att sitta och mysa med familjen och diskutera politik, absolut! 
 
 
 
 
 
Tyckte lite synd om det kvävda trädet, fast det var ganska facinerande. Kan bli fint att teckna...
 
 
Vi gick min favoritstig tillbaka, där det sällan brukar vara någon annan. Det kändes precis som att hela skogen sjöng.  
 
 
 
 

vår utställning

Skrivet den 2014-03-22 klockan 15:04:00
 
 
Att ha en utställning var Göstas fina idé, så utställningen kallades för Göstas konstdagar.
 
Kändes som vi fick en fin blandning, både målningar, en skulptur, teckningar, installationer och fotografier. 
Jag älskar dem alla, på olika sätt. 
Reporten tyckte det var roligt och lite skrämmande att alla utställare var födda 98 och 99, haha. 
 
Göstas installation,  (Jag glömde att fota de andra två, hoppsan!)
 
Som ni ser ligger här utspritt högar av buss och tågbiljetter, antideppresiva medicinförpackningar fotografier och böcker. Vackert, starkt och modigt, för det är väldigt utelämmnande att göra en installation av det här.  Men bilderna gör den såklart inte rättvis. 
 
 
 
 Annas drake och björnteckning
 Den känns så levande, förstår inte hur hon bär sig åt!
Material: Papier-maché.
 
 
Och hennes björn är helt fantastisk. Pälsen som smälter ihop med marken, och alla dessa små små detaljer. Utan suddigum!
 
 
 
Amandas foton
 
 
Så fina, älskar dem! Var kul att se några av hennes foton, gör så sällan det. Har dött av nyfikenhet. 
Bra kombo också, och i den näst sista fick min kamera vara med på bild. Just den blev stulen när de ställdes ut på biblioteket, ett bra tecken haha! Så fint djup i den tycker jag. 
 
Och denna här under är tagen på Arken, när vi var och såg Frida Kahlo utställningen i köpenhamn! Min omredigering gör den inte helt rättvis, men ungefär såhär ser den ut. 
 
 
 
 
 
 Lisa blev galen av alla vackra konstverk, jag citerar "Nej, alltså, jag borde verkligen inte få gå på några konstutställningar!"
 
 
 Zandras målningar
 

Jag älskar dem, jag älskar dem. Färgerna, känslorna, hela härligheten. Att måla så på känn, att inte ha nåt krav på att göra det realistiskt, önskar jag att jag kunde göra. Då är man inte längre rädd för att förstöra sin målarduk på samma sätt som jag ibland är. Får mig att tänka på det här.
 
Tyvärr så är hon just nu i England så hon fick aldrig vara närvarande på utställningen, vi har lovat att dokumentera allting så att hon kan få se det i efterhand. 
 
 
 
 
Mina egna, Siris teckningar
 
Storasyster, Lillasyster
 
Först hade jag planerat att ha med foton, men jag hade rätt svårt för att bestämma mig.
Blev sen inspirerad av mammas stora blyertsteckningar hon gjorde när hon gick på HDK när jag var liten. Och det kändes skönt att göra något helt annat. Som Amanda och Lisas mamma Tina sa, jag ställer ju ändå ut mina foton hela tiden- på nätet!
Och nu fick jag en chans att göra något annat som jag aldrig blivit klar med utan pressen. Att en tidsoptimist som jag tar på sig ett såhär stort projekt som ska bli klart på mindre än två veckor, samtidigt som jag har skola, nationella prov, intagningsprov inför gymnasiet och andra vardagssaker, och sen klarar det är overkligt! Kanske försummade jag de andra sakerna en aning, men utan såna här saker ibland blir det väldigt tråkigt att leva. 
 
All tid jag haft har jag lagt ner på den, och nu på vernissagen kändes det värt det till hundra procent. Om ingen hade tyckt om den hade det ju inte känts så bra, men alla var så fina och gulliga. Intressant hur alla tolkar dem på olika sätt, och förstår vad jag haft för baktanke utan att jag nämnt det. Om jag hade döpt dem officiellt hade det ju varit en hjälp på traven, men det verkade fungera ändå. 
 
 
 
 Jag har bara använt blyerts och suddigum, inget kol eller några specialgrejer. Det verkade förvåna folk, men jag själv tänkte inte ens på det som ett alternativ. ^^
 
 
Denna heter ingenting ännu, någon som har ett förslag kanske?
Den vita fläcken i mitten är förresten bara en lampa som glänser, var svårt att undvika. 
 
 
 
Den här teckningen är något äldre, och brukar hänga ovanför mitt skrivbord och se på mig.  Den är ett slags inre självporträtt kan man säga. 
 
 
 
 
 
 
Fredrikas teckningar
 
Så väldigt charmiga! Gillar hennes stil mycket. Särskilt förtjust blev jag i denna, håret var så häftigt och sjukt noggrannt gjort. Påminner mig om teckningarna i en av mina favorit barnböcker, Allra käraste syster.  
 
 
 
 
Nedmonteringen av draken inför natten eftersom lokalens golvyta kommer användas under utställningen till andra saker. Men under tre dagar kommer den vara kvar. Så idag, lördag hämtar vi hem våra grejer igen. Jag har saknat dem. 
 
 
 
 

kvinnodagen

Skrivet den 2014-03-22 klockan 13:28:01
En finare dag att demonstrera på hade varit svårt att få. Solen lyste över feministerna, alla var så glada, pratglada och spralliga. F! firade att de hade fått fler medlemmar än vad SD hade när de kom in med att bjuda alla på vackert pyntade tårtor och kaffe. 
 
 
 
 Dessa två foton är tagna av Paul Ström. 
 
 
 
I folkets park stod vi kisande och lyssnade på peppande tal. Vi var många som gick i demonstrationståget här i Malmö, fast inte riktigt lika många som skrek ... 
 Jag försökte skrika för dem också, men rösten höll bara en kort stund. Sen kunde jag bara pipa hest som en kvävd människa i målbrottet. Men jag får väl se det som att jag offrade rösten för kampen. "Inga pigor åt överklassen, låt dem skura de egna dassen!"
 
 
 
 
 
Min lillasyster var precis som den här lilla ungen också med och demonstrerade. Väldigt bedårande med en liten fyraårig syster om berättar att hon har demonstrerat för första gången. Antagligen kommer hon minnas det också, så det är ju kul!  Jag själv var för liten för att minnas när jag demonstrerade för första gången. Kanske finns det nånstans i mitt undermedvetna, vem vet? 
 
 
 
 
På ett torg satt vi och mumsade falafel i det sista solljuset. Att mat kan smaka så gott... 
 
 
 
 
På moriskan gick vi sen, där vi satt i publiken och lyssnade på Maria Sveland, Tiffany Kronlöf, och många andra grymma och häftiga personer!, som jag inte minns namnen på... Men jag åkte hem vid tio tiden, fast jag egentligen hade velat vara med på ta natten tillbaka manifestationen på möllevångstorget. Känns konstigt nu när det hänt, nazisterna som knivhögg ett par av demonstranterna påväg mot moriskan, för jag hade kunnat vara där. Det är inte avlägset och långt borta, det är så nära. På platser i Malmö som jag älskar. Det finns inga ord som räcker till hur jäkla hemskt det är. #KämpaShowan 
 
 
 
Moriskans glittermåne var förtjusande. Och än så länge var det en fin kväll. Tagen av alla kraftfulla ord som sas på scenen åkte jag hem . 
 
 
 
 

en skogsgrön sammetsklänning

Skrivet den 2014-03-02 klockan 02:15:00
Jag som så länge drömt om sammetsklänningar har äntligen tagit mig lite tid att få ihop det. Innan det blir sommar och alldeles för varmt med tjock sammet. Ett slarvplagg, men åtminstonde inget UFO! Fast den är väldigt fin för att vara lite slarvigt gjord. Och världens mysigaste. 
 
 
 
 
Den blev invigd på Homepartyt med Gudrun, de sista småsakerna som knapparna satt jag och sydde i på tåget och jag fick byta om i trapphuset. Nu har jag iallafall mönstret till t-shirt ärmar! Jag har verkligen gått och sökt efter en bra, lagom stor, snygg form och bekväm t-shirt att slakta för att få ett bra mönster. Problemet har bara varit att ingen av de fina t-shirtarna vill jag ju klippa sönder. Nu går det supersnabbt att klippa ut tyg till nya klänningar, har redan en ny pågång! 
 
 
 
 Bilderna är tagna med självutlösare.
 
Jag har varit lite överproduktiv nu under lovet, så produktiv att jag inte ens hunnit att blogga om det. Det lär inte dröja länge tills vi hörs igen!
 

nu flockas fåglar kring skogens mörka träd

Skrivet den 2014-01-21 klockan 23:32:39
 Mina favoritfotografier just nu. Har inte hunnit vara ute i snödrivorna med kameran ännu. Finns väldigt mycket annat som upptar livet här just nu. Jag har konsthistoria i ett par veckor, och det är underbart. Så många timmar med disskussioner om vad konst är, gissningslekar om vid vilken tid olika konstföremål gjordes och sen bara måla, rita medans det spelas jazz och annat skönt i klassrummet. Nu när jag vet hur kul detta är, hur ska jag då någonsin kunna tycka att det är kul igen med fysik, biologi eller geometri? Never, ever again. 
Hoppas ni alla överlever vintern. Jag själv klarar mig men bloggen är lite vintertrött tror jag.  
Fotograferade av Zandra, 

Keep your reality away from me

Skrivet den 2014-01-07 klockan 23:23:25
 
 
 
 
Idag är sista dagen innan vi börjar i skolan igen, och det känns som att ljuset har kommit tillbaka. Så vi tänkte gå ut och fotografera i sagoskogen jag och Zandra, innan vi dras in i skolvärlden igen. Snart måste vi lära oss igen att gå upp innan klockan är tolv, och att inte läsa i underbara böcker och se på mystiska filmer långt in på natten. Men inte riktigt än. Inte riktigt än. 
 
 
 
 
 
 
 

Luz es la luna, solitaria y blanca.

Skrivet den 2013-12-02 klockan 16:19:00
 
 
En dag i november åkte vi tåget till Köpenhamn, jag, Zandra, Amanda och Lisa, för att se den fantastiska utställningen om Frida Kahlo på Arken. Vi tänkte att när det är så grått och trist som det är just i November måste man liva upp vardagen lite.  Det blev ganska dyrt, så det var tur att netto fanns där vi handlade vatten och muslikakor för våra sista kronor. Och det tog ganska lång tid eftersom ingen av oss visste vart vi skulle gå. Men Köpenhamn verkar vara en otroligt mysig stad, jag trodde att jag hade varit där en gång innan med familjen för några år sedan och ätit på restaurang , men det var tydligen i Helsingör. Jag hade feberfrossa just då, så det förklarar väl saken... 
 
Tågstationen gav mig flashbacks till den gång då jag som nio åring kom ifrån pappa på kastrup när vi alla blivit avslängda från tåget som var överbelastat med folk, och tog tåget vidare till Köpenhamn själv. Där såg jag vårt tåg mot italien åka iväg, utan oss. Så det blev aldrig någon italienresa, pappa blev väl rädd att det skulle kunna hända igen någonstans där det var mycket farligare. 
 
 
Där fanns kortfilmer ur hennes liv, målningar både gjorda av henne och Diego, fotografier, skulpturer, teckningar, hennes mexicanska kläder och mycket att läsa om hennes liv. Som ni säkert vet finns det  också en filmatisering om hennes liv, Frida. Någon sa mig att historien om henne är förvrängd, men jag hann aldrig fråga vad som menades. Den är mycket vacker iallafall, se den!                                                         
 
 
 Frida Kahlo skapade verkligen stark konst. Kanske hade hon inte kunnat det om hon inte lidit så mycket, det är ju vad många av hennes konstverk handlar om.
Hon är min favorit. 
 
 
 
Målningen här ovan är min absoluta favorit. (Fast hennes självporträtt är också oerhört starka, så det är svårt att säga. ) Den är så vacker och har verkligen en betydelse. Namnet på den är "El abrazo de amor del universo" som betyder ungefär "Universums Kärleksomfamning". 
 Jag kan inte förstå hur hon kan komma på allt, alla små och betydelsefulla detaljer. Men som hon sa:
 
"They thought I was a surrealist, but I wasn't.
I never painted dreams. I painted my own reality."
 
 
 
 
 
På tågen läste vi danska hipstertidningar som hade utklippbara franska mustacher på framsidan. Det var rättså gulligt. 
 
 
Till er som ännu inte varit där, åk dit omedelbums!  Det är gratis för dem under 17 år. Utställningen finns kvar till 12 Januari!