Qvinnodagen

Skrivet den 2015-05-03 klockan 14:11:00
 Hej mina vänner! Det har varit demonstrationstider, nationella prov-tider och parkhängstider de senaste snart två månaderna. Och snart blir det än bättre, i takt med att solen står högre och högre på himlen om dagarna.  
Det började nog kring åttonde mars när alla brukar böra ta sig ut i solen, kika ut från sina lägenheter och samlas på torg och i parker.  I år gick jag som vanligt med i det stora tåget och skrev mig hes. 
 
 
  Vi hörde på olika talare och efter demonstrationens slut gick vi för att se ett panelsamtal om antirasism och feminism där min vän Amanda satt med! Riktigt intressant och viktigt. Feminism ska vara till för alla, kampen ska aldrig utesluta. Inom de antirastistiska sammanhangen måste feminsimen finnas. Inom de feministiska sammanhangen måste antirasismen finnas. Det behöver inte vara antingen eller, om vi ska förändra på riktigt kan inte kamperna slåss vara mot varann, eller missgynna varandra. Är så bra att dessa samtal förs på den här nivån, att de riktar sig utåt och bjuder in. 
 
 
Det märks att det inte är valår längre, men det känns ändå som det är påväg någonstans, och att det har förändrats saker. 

Sköna Maj, Sköna Malmö

Skrivet den 2014-05-03 klockan 23:48:05

Jag har haft två galet underbara dagar i Malmö, väldigt uttröttad men lycklig.
Minns hur vi var alldeles euforiska efter förra årets första Maj demonstration, men detta slår allt.


I tisdagskväll kämpade vi med att måla våra banderoller och vårt lilla plakat tillsammans. På det röda tyget citerar vi en låt ur Tältprojektet, Vi äro tusenden är låtens titel.

 
SEX timmars arbetsdag!
 
 
 
En liten drös människor var vi som åkte tidigt på morgonen till soliga Malmö. Vi kunde inte bestämma oss om vi ville gå i det stora vänstertåget i Malmö eller F!:s lilla demonstration i Lund, men vi löste det så att vi hann både och!
 
 

Tal hölls på torget och en härlig kör sjöng Lalehs "bostadsansökan" och andra fina politiska låtar för oss.

Bland annat hade de fått det underbara idéen att sjunga Alina  Devecerskis "Du måste flytta på dig", fast att de applicerade det på regeringen. För visst passar det bra med "Vi bygger bygger upp, Ni river river ner. Ni gör mig oss lack, Ni måste flytta på er! ", och sedan egna mer politiska verser?!

Sedan fick kören hela torget att sjunga tillsammans, delvis i stämmor. "Den som flyr har inget val, ingen mänská är illegal!"

 
 

Där gick vi i blåsten med våra kära banderoller en liten bit och skrek på Malmös gator innan vi vek av och sprang mot tågstationen för att ta oss till Lund.

 
Foto: Fredrika L. 
 

Jag var först helt emot att gå i Lund, tänkte att jag verkligen skulle missa något om jag inte gick i det stora tåget, eftersom att det är en så mäktig känsla. Och resonerade med att jag stöttar F! så väldigt mycket annars att jag inte måste stötta dem aktivt hela tiden. Men om det fanns något att missa så var det just demonstrationen i Lund.

 
 
Dessa två är också tagna av fina Fredrika, eller Freddi som hon kallas, alltså inte samma person som har sypeppen! 
 
 

Så galet peppande och intensivt! Våra banderoller blev älskade och fotograferade tusen gånger om kändes det som. Var fint att inte bara var en liten skrikande hes röst mitt i massan.

Rutten var väldigt kort, men jag kunde inte andas efter någon minut av allt skrikande "Ut med rasisterna, In med feministerna". Knappt någon passiv och tyst demonstrant alls här inte!

 

 
 
 
Springandes hit och dit genom Lund, för sen fick vi snabbt ta oss till Malmö igen för att vara med på F! Malmö:s picknik och höra den fina systerskapskören. Varför välja en aktivitet när man kan göra allt ifall man skyndar sig lite?
 
 
Sedan satt vi på en brygga vid kanalen i solen och åt glass, och på Möllevångstorget i solnedgången med en skvätt kaffe, jordgubbar och choklad, sjungandes i stämmor tills det blev kyligt och vi gick hem till Lisa och Amanda. 
 
 
Vid tolv tiden nästa dag blev det lite dags för frukost, och på möllan handlade vi vattenmelon och nybakade sesambröd med pålägg till och slog oss ner i parken. Underbar frukost. 
 
 
 
Jag kikar i Lisas bok, hon läser Angela Davis självbiografi på engelska som verkar mycket bra. Fast jag förstår själv inte allt. Men jag litar på Lisa när hon säger att den är fin. 
 
 
Där satt vi och pluggade tills vi kunde plocka fram våra teaterbiljetter vi fått gratis genom skolan och springa vidare. De satte upp en modern Midsommarnattsdröm med vampyrer istället för alver som vi skulle se just eftersom vi satte upp en midsommarnattsdröm med klassen förra våren! Jag minns att jag reagerade på de sexistiska replikerna som jag skulle säga, men här hade man iscensatt dessa obehagliga repliker och visat vad de egentligen betyder. De hade mycket sex och var våldsamma. Jättehäftig pjäs, vilka idéer! Som t.ex. att hela scenen var fylld med vatten som speglade skådespelarna och gjorde dem mjukt rörliga på scengolvet när de släpade varandra och krumbuktade sig. 
 
 
 
 
 
Hur var er första Maj? 
I Göteborg och Stockholm var det visst 4000 och 4500 i F!:s demonstrationståg. Helt otroligt! 
Det våras verkligen för feminismen! 

1 Maj

Skrivet den 2014-05-01 klockan 07:00:00
 Första Maj, kan ni tänka er. Idag ska vi ut och demonstrera för fullt, åtminstonde de som lyckas ta sig till tåget utan buss. Hela tisdagskvällen var vi hos Moa och gjorde plakat och banderoller, blev häftigt och underbart men så ont i ryggen en fick!
 
Men ännu har ingenting hänt idag som kan berättas om, så jag ger er en massa politisk peppmusik att höra på, en dag som denna. Elller i en tid som denna.
Det var väl mest det att det var ett perfekt tillfälle att tipsa om alla dessa låtar på samma gång. 
 
Först mina klassiska favoriter, barndomsmusiken. Allan Edwall och Staten och Kapitalet är två av de bästa, med finast minnen till. Som när jag och min lillebror dansade oss tokiga och spelade luftgitarr med en sopkvast till staten och kapitalet och Doin' the Omoralisk Schlagerfestival av Nationalteatern, Sillstryparn. 
Eller när vi valsade omkring till Allan på tiden då vi bodde i skärgården. Hittade för en liten tid sen ett band där jag spelat in små sånger jag gjort själv , ibland med några små undantag, som t.ex. när jag sjöng Alland Edwalls Familjeporträtt oerhört artikulerat som sexåring.
 
Det var tider det. Då förstod jag fortfarande inte helt vad allt i sångerna betydde. 
 
 
 
 
Kanske denna egentligen passat ännu bättre den 8 Mars, men den är lika vacker och klockren ändå..,
 
 
 
 
 
Inte för att jag skulle vilja bo på slottet, men den här låten har varit ett stöd nu i vår när jag försökt leta hyresbostad till rimligt pris, och inte ens när jag struntade i vart det låg någonstans, hur det såg ut eller så, kunde jag hitta något. Spenderar hellre tiden med att lyssna på det här än att leta lägenheter på internet! Eftersom att det i princip är ganska omöjligt, iallafall om det gäller de större städerna. 
Molly är så bedårande när hon går och sjunger att hon gör en bostadsansökan, snällt att hon hjälper mig.
 
 
 
Partiet släppte alldeles nyss en ny skiva, supervalåret. Så grym Musik. 
Andra favoriter av paritet är Hon, Ensamkommande flyktingbanan - som handlar om att dumpstra, Estelle och problemformuleringspriveliget. Har ni inte hört dem så höj volymen lite extra och njut, nu genast! 
 
 
 
En av Ingrids låtar som jag nog för övrigt länkat till en gång förut, men jag kan ju inte låta er andra missa denna makalösa musik!
 
 
Och till sist vår egna låt, som vi ju gjorde häromveckan, baserat på Lisas satirdikt
 
 
Har ni några politiska låtar och proggfavoriter? 
Glad första Maj till er alla. Pepp och Kärlek! 

Vi har gått med i hipsterhögern, och det står vi väl för mina vänner?...

Skrivet den 2014-04-15 klockan 00:45:00
 
 
Texten är skriven av Lisa och musiken har vi alla gjort tillsammans. 
Zandra spelar gittar och vi sjunger allihop såklart! 
 
Det hände mer än en gång när vi spelade in att våra vänsterhjärtan tog över vårt undermedvetna och vi började sjunga höj skatterna istället, utan att alls reflektera. Det krävs ju lite koncentration att gå emot sig själv på det här viset. 
 
 

en dag blir det jag som skriker i det här programmet

Skrivet den 2014-02-08 klockan 14:02:00
Den här helgen försöker jag sätta mig själv på prov, som en övning inför att flytta hemifrån. Något jag kommer att bli tvungen att göra till hösten när jag börjar gymnasiet. Fast det kommer nog att bli ganska bra ändå. Jag har lagat vegetarisk paj, diskat, gått upp i tid (!!!!!?), gjort kaffe och tagit hand om mig själv men också tagit mitt politiska ansvar genom att avsluta fredagskvällen med att se på debatt. Och en dag blir det jag som skriker i det där programmet! Jag blir så frustrerad av att bara sitta här och titta på och veta att de inte hör mina argument. 
 
Programmet handlade den här gången först om canabiss legalisering och sedan om kåkstäderna som man nu har beslutat att riva, tiggeri och rasism ingår också i det ämnet. De hade tagit med en av de romer från rumänien som själv kommit hit för att tigga och bott i en kåkstad här i Svergie, och det var då det blev intressant! Människorna i rummet som då riktade kritik mot dem som kommer hit, som tycker att tiggeri ska kriminaliseras, fick visa vad deras medmänsklighet verkligen gick för. Och det är väldigt tydligt tycker jag att de inte gör det av rätt orsaker, de vill inte att vi i svergie ska få mindre tiggare därför att människor ska få det bättre utanför att de själva ska slippa få skuldkänslor nästa gång de går förbi en tiggare. 
Snälla, lägg energin på rätt saker! Sluta bekämpa de fattiga, bekämpa de som utnyttjar de fattiga, som tjänar pengar på deras bekostnad. Gör inte de som tigger till fienden! 
Även om man inte ser dem som har det svårt betyder inte att de inte finns. De kommer inte försvinna för att ni river deras kåkstäder, de kommer inte att försvinna för att ni skickar hem dem. Om ni inte gör nåt åt saken är nästa generation minst lika outbildad och tiggeriet kommer att fortsätta, om inte här så nån annanstans! 
 
Och att "svenska medborgare" dör inom vården och att det är förfärligt, som en person från SD där så vackert sa *hrmhrm, är väl lika förfärligt som att människor i andra länder dör, eller lever i misär? Och att vården i svenska samhället håller på att krackelera har inget att göra med att vi tar emot invandrare, det handlar om att man inte använder de resursera vi har till det som de egentligen ska gå till utan till högre löner för cheferna. Jag ser det som att människor tjänar pengar på att folk är sjuka, inte som att de tjänar pengar på att göra folk friska och må bättre som en ung moderat en gång sa, därför att människor inte får den hjälpen de behöver, de blir inte friska! Och det är det någon som tjänar på! 
 
Jag är så satans förbannad. 
 
här har ni länken till programmet:
 
http://www.svtplay.se/video/1790618/6-2-22-00 
 
 

Fatta Nu

Skrivet den 2014-01-30 klockan 21:08:00
 
I fredags fyllde de här två härliga människorna år! Jag var då fullt upptagen med att vara barnpassare till tre små gullungar. Vi hade fredagsmys tillsammans och det var superkul. Barn är så underbara.
 
Födelsedagsmys på mitt nya favoritkafé, Amanda var fotograf. 
 
Och det är viktigt också, att samhället, dagispersonal och andra vuxna låter barnen få vara barn och inte kön. Apråpå det så gick vi på Lördagen, efter att vi suttit på mitt nya favoritkafé i flera timmar och skrattande spelat spel, för att fira Lisa och Amanda på moriskan där kampanjen FATTA var,som är mot sexuellt våld, och för samtycke. 
 
Där var först en otroligt intressant paneldebatt, Linnea Henriksson sjöng vackra låtar, Cleo likaså och Lide najs var också najs. Men poetry slammet var nog det som absolut berörde mest. Så kraftfulla texter, så kraftfullt sätt. 
Skulle vilja ha texterna och skriva upp dem och sätta dem på väggen. Men kanske känns orden mer när man står där i publiken och hör de skrikas genom högtalarna. 
 
 
 
Man känner verkligen hur saker börjas sättas i rullning. På bara ett par dagar hinner det hända så mycket, och senast jag hörde var det nu bara moderaterna som är emot samtyckeslag. Heja er moderater. Heja. Jag kan inte riktigt påstå att jag väntade mig något bättre, men det är ju ändå en besvikelse. De använder ju samma argument som de gjorde när man skulle införa sexköpslagen, och där erkänner de att de hade fel! Så jag tror inte att det dröjer länge till mina vänner... 
 
Kramar och pepp!
 

Inga sexister i våran tingsrätt tack!

Skrivet den 2014-01-20 klockan 00:40:05
Dessa låtar har jag fått på huvudet i helgen. Det här är sån musik som alla borde höra, både vacker, politisk och poetisk. Passar bra nu i dagarna när det varit stora demonstrationer i städerna mot allt detta sexuella våld och alla dessa friande domar. Jag själv åkte långt för att vara med, vart min röst tog vägen efter några minuter vet jag inte. Jag tror jag måste bytt den med en hes valross. 
 
Jag har tänkt, läst och skrikit så mycket politik i helgen att jag svämmar över. Haft politiska ramsor på repeat i huvudet. (mina favoriter är BIKINI ELLER FOLKDRÄKT, SÅ SKA DET INTE SKE NÅN VÅLDTÄKT!, SLAGEN OCH VÅLDTAGEN, VARFÖR SKYDDAR INTE LAGEN?! och ETT NEJ ÄR ETT NEJ, DU SKA INTE TVINGA MIG.) Därför kommer jag inte skriva en lång politisk utläggning till er också. Det räcker med att ha ägnat hela söndagen åt att skriva åtta sidor om andra världskriget och nazismen, för hand. Ni svämmar väl också snart över om ni får mer att läsa om politik. Jag sparar det till en annan gång. Men bra musik kan man inte få nog av.!
 
Låtarna är skrivna av Ingrid Stenlund, bekantas bekant. 
 
 
 
 
Åh, vad jag älskar det! Jag får rysningar,
 

the revolution is your girlfriend

Skrivet den 2014-01-19 klockan 00:46:14
Nu såhär i demonstrations och revolutionstider måste jag tipsa om mitt senaste läsfynd. Namnet på denna förkrossande vackra debutbok är Grundläggande Studier i Hoppfullhet och Hopplöshet, skriven av Linn Spross. Tänkte bara att det skulle göra er gott, som kompensation för att ni tittade på Fittstim - min kamp. Fortsätt kämpa och asgarva. Om man redan är så arg att man har ont i magen gör det inget om man lägger sig ner i snön och skrattar tills man får magknip av det också. 
 
Vidarebefodrar det här meddelandet till er alla, 
-från första maj 2013-

klockrent, klockrent.

Skrivet den 2013-12-10 klockan 12:12:00
Nu i december har det dykt upp miljontals av olika julkalendrar av bloggare och företag. Vissa av dem är riktigt bra gjorda och väldigt inspirerande, vissa är bara en massa reklam och vissa helt meningslösa. 
 
En av dem är unga feministers julkalender svar på tal där unga feminister och feministiska förebilder skriver om vad feminism är och tar upp och diskuterar viktiga ämnen. Mycket peppande och också vilt engagerande, jag håller inte med alla om allt men det skulle ju vara omöjligt att göra det eftersom alla har en unik åsikt som är mycket mer komplicerade än att vilja ha ett jämställt samhälle eller inte! 
 
Jag är inte medlem i unga feminister och i Feministiskt initiativ som stödmedlem därför att jag håller med om exakt allt vad de säger. Jag är medlem därför att jag vill kunna hålla med dem om allt, i framtiden.  
Och det är ju exakt vad vi alla behöver göra, påverka och förändra. 
 
 Här är lite julgodis för oss alla. Man får ont i magen efteråt, men det smakar väldigt gott så det är svårt att låta bli. 
 
 
 
När jag läste lucka 8 i kalendern blev jag så glad. Såhär hade en ung 22 årig feminist skrivit:
 
 
 
 
 

Män och Kvinnor är olika! Överallt ser jag vuxna människor frustrerat stampa i backen och skrika detta. OLIKA!

 

Visst jag köper det, kvinnor har bröst och vagina, män har penis och testiklar. Jag vet, jag bryr mig bara inte så mycket.

 

Hormoner! Skriker dom. Vi har olika hormoner!! Naturen gjorde oss olika! OOOlika!!

 

Naturen? Vem är naturen? Det talas om denna ”Naturen” som att detta är en person som har bestämt allt innan människan landade på jorden och att dessa regler måste följas slaviskt. Eh..? Jo har ni hört talas om evolutionen? Den där processen där förändring och anpassning gör att djuren blir bättre, till exempel lär sig kommunicera osv.

 

Och förresten? Gör vi inte saker som går mot vår natur hela tiden? Typ ni vet, sitter ner 8 timmar om dagen, bor på samma plats hela livet, äter mjöl, konserveringsmedel och socker samt småsaker som gå på två ben, lever till över 30 år och återupplivar folk som dött.

 

Men ändå hävdas det att män ”har ju en starkare sexlust, för att de ska vilja sprida sin säd” som en förklaring vilket också i förlängningen används som en ursäkt till våldtäkter. Samt att kvinnor ”stannade hemma i grottan och sörjde för barnen, det är bara naturligt att kvinnor är hemma och diskar”. Jo men visst. Förlåt, jag ska diska all disk i hemmet för att det gjorde ju ”grottkvinnorna”, asbra logik. Ska även amputera min arm utan bedövning för så gjordes det för 700 år sedan…

 

Jag har hörde någonstans att vi har tämjt naturen, varför kan vi i så fall inte tämja oss själva?

 

En ung feminist, 22 år

 

 

Det är ju delvis sant, eftersom det har hänt att man aputerat armar utan bedövning också efter år 1313. Det händer ju fortfarande. Men själva poängen är att vi inte vill ha det så. Världen måste förändras mer än bara när det gäller teknik. Och det är skrivet så rysligt bra. Klockrent!

not nothing enough

Skrivet den 2013-10-15 klockan 20:15:00
'Jag läser ur mammas bok om kvinnliga konstnärer hon fick en gång av pappa. Omslaget ger mig flashbacks eftersom jag minns när jag var med honom och köpte den. Hittills har jag upptäckt många intressanta skapare, fast engelskan är ganska knepig här och var med det är ju aldrig fel. 
 
                              En sak som stämmer. 
 
                              Av konstnärinnan Barbara Kruger.
 
                              En sak till som stämmer. Också av Barbara Kruger. 
 
 
 
                     Och en sak som kanske inte stämmer så exakt längre, men som är jäkligt bra. 
 
 
                                  Och här är då en till jäkligt bra sak. 
Asså dessa Guerilla Girls. De tycker jag mycket om. 
 

Sätter feminismen på dagordningen!

Skrivet den 2013-09-21 klockan 23:48:00
 
Vårt lilla feministgäng,  vi tog för ett tag sedan på oss uppdraget att pynta den ganska stora vita lokalen där F! festen skulle hållas, ett år innan valet.  De som hade varit där gav intrycket av att lokalen var alldeles ENORM, och förberedde därför ganska mycket saker att sätta upp i väggar och tak. Men den visade sig vara alldeles lagom, och det blev mycket bättre än vad jag hade trott, med hjälp av lite vimplar, plastblommor, en ryggsäck fylld med ljuslyktor, många paket häftmassa och tejp, ljusslingor, ballonger och girlanger, lite murgröna, rönnbär och orangea höstlöv här och var, utklippta bokstäver och tillslut också massa människor med härligt humör. Det blev riktigt mysigt! 
 
 
 
 
 
 
 
Programmet bestod av en del artister, tal och en ståuppkomiker som verkligen fick mig att dö av skratt. 
Bland annat besökte Tiffany Kronlöf oss, The Banadettes och Gudrun Schyman höll tal som inledning av alltsammans. 
Kändes lite märkligt att se Tiffany sjunga och Gudrun stå och hålla tal där med en av mina plastblommor i bakgrunden och min kära ljusslinga jag fick i födelsedagspresent när jag fyllde åtta. Det blev inte så opersonligt som annars när du ser en artist eller liknande. 
 
 
 
Det var så otroligt peppande och roligt att vara med, och även om det var väldigt uttröttande och gav mig migrän i några dagar så var det absolut värt det. 
 
 
The Banadettes som ni kanske har hört talas om, var skäggruskande glädjespridare och jag fångade det mesta på film. Sånt man kan ta fram och skratta till när man känner sig ledsen. Tack för en fantastisk kväll! Och dag, alla ni kämpande dekoratörer, organisatörer, tekniker och liknande. Det gjorde vi bra! 
 
 
 
 
 
 
 

jag undrar hur många människor i världen som har dött på grund av mig. av saker jag köpt och konsumerat.

Skrivet den 2013-08-19 klockan 14:22:00
 
Vi kommer hem från skolan, första dagen nu efter sommarlovet och är arga och besvikna att det kanske inte var så kul att börja skolan igen som vi trodde, men ändå lite upprymda för allt är inte skit. Sätter på musik på datorn och skruvar upp volymen. Planerar att göra något mysigt och trevligt av sin eftermiddag. Det är vår vardag, det vi känner till. Samhällets förväntningar av oss, som vi lever upp till. 
 
När du sedan ser en artikel som en vän delat på facebook, och inser att du har tid att läsa alltsammans, sätter dig och läser innehållet ord för ord, så känns vår värld så himla yttepytteliten och ändå ganska verklighetsfrämmande och oviktig. 
 
Jag säger inte att saker som drabbar mig eller de runtomkring oss inte är hemska och inte spelar någon roll, men mycket känns så onödigt litet i skala att det är svårt att få grepp om det. 
 
Så jag ber er, försök läsa varenda stavelse, även om tårarna ger fuktskador när de droppar ner på tangentbordet och gör världen suddig, som de gjorde för mig. 
Har du inte tid, ta dig tid! 
 
 
 
Jag ska inte låta detta bli ännu en viktig text som berör, men som sedan glöms bort igen som ofta händer. Människor kan inte bara blunda för detta, eller stå och se på utan att göra något.
Jag önskar att det görs något, att det görs allt! 
 
Jag ska aldrig någonsin mer köpa en mobil av nyare modell än den jag har nu, min lilla tjockis. I framtiden kanske vi inte har något val, men den ska ändå inte ha surf tillgängligt. Aldrig någonsin. Det är ju det minsta vi kan göra, att inte konsumera de varorna. Bojkotta de så mycket som de går. 
Det här är ju pinsamt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

samhällets ovackra krackelering del 1

Skrivet den 2013-08-10 klockan 15:29:53
Den där komplicerade utvecklingen och anpassningen. Saker utvecklas eller invecklas och vi människor anpassar oss utan att riktigt förstå innebörden av vad som händer. När man växer upp i en tid där pengar och saker går före hur vi mår och känner oss. Det är väl det pengar ska vara bra för egentligen? Att göra att vi får mat på bordet och kläder på kroppen, utbildning och resefärder, som gör att vi kan må bra? Det kan tänkas att det var den forntida funktionen, men vi har med pengarnas makt gjort om det hela. 
 
 
Jag bevittnade en märklig situation för en liten tid sedan. Vi hade åkt tåg från mormor som vi just hade hälsat på, och skulle byta till buss för att komma hem. Vi väntar på stationen i ca en timme, och när vi sedan ska gå ut till busshållplatsen så står det inte att den ska gå på tavlan över avgående bussar inte! Och på hemsidan står det att den gick fem i halv, 45 minuter tidigare än vad den skulle. Jaha, vad ska man göra egentligen? 
 
Alltså, man måste ha en mobil med surf på  för att kunna veta när bussen går. Räcker alltså inte med en dator, eller en tidtabell du skrivit ut på din skrivare som du självklart äger hemma. 
 
Resenärerna som blir upprörda över att det alltid är samma skit med skånetrafiken frågar busschaufförer eftersom det inte finns någon annan personal att fråga, som svarar att man får beställa taxi och lägga ut pengar som man sedan kan få tillbaka på resegarantin. 
 
Alltså, om du vill komma dit du skulle så måste du ha pengar. (kanske till jobbet, sjukhuset, skolan eller vad som.) Pengar som du har råd att lägga ut. Och en mobil med pengar på och batteri att ringa på, om du har numret och täckning d.v.s.
 
Några andra ringde till skånetrafiken och som tur var, var det inte så värst lång kö. Och sen visade sig att det var fel på bussens GPS, så den skulle dyka upp i rätt tid iallafall. Och då hade redan en kvinna hoppat på en annan buss som gjorde att hon fick ta en gaaanska så lång omväg, eftersom hon inte ville stå och vänta på nästa buss i många timmar till, det var söndag nämligen. 
 
Allt pågrund av att apparater som är till för att skapa bättre kommunikation istället fungerar tvärtom, snacka om känsligt system! 
 
Och nu har den fria surfen försvunnit bland teleoperatörerna så vill du kunna se när bussarna går får du offra en bra peng eftersom det inte existerar tidtabeller i pappersformat. Ni förstår själva hur jäkla idiotiskt det är, men tydligen inte de som äger resebolagen. 
 
Mer om detta en annan gång. Finns så vidunderligt mycket att skriva om. Mejla mig gärna eller kommentera om ni har något att berätta! 

De bara driver runt hela dagarna, vandaliserar urskog och dealar med fossila bränslen

Skrivet den 2013-07-05 klockan 13:39:00
När jag och Zandra var på äventyr i malmö häromdagen plockade jag på mig små fina lappar och miniaffisher överallt precis som jag brukar. I en liten juciebar där vi beställde varsin ingefärssmoothie hittade jag den här.  Tecknad av Sara Granér, serietecknande feminist bosatt i Malmö som bland annat skrivit "Det är bara lite aids" och "All i want för christmas is planekonomi". Var på en intervju med henne och Liv Strömqvist tillsammans i våras, väldigt intressant. Deras böcker brukar finnas att låna på biblioteket! 
 
 
Håhåhåhåhå.
Nu när du läst detta och skrattat en stund, ta dig tid att tänka på budskapet.  
 
Synd dock att jag inte tog med mig två stycken istället. Meningen är nämligen att skicka iväg det med sin underskrift till socialförsäkringsministern Ulf Kristersson Finansmarknadsminister Peter Norman. 
Jag som ville sätta upp det på väggen för att sprida ett fint budskap till de som tittar in här hos mig! För om jag skickar iväg det så har jag ju inte kvar det sen, men jag ska väl posta det ändå och inte låta egoismen ta över. 
 
Meddelandet på baksidan lyder såhär:
 
 
Nu ska det postas!